Cypriotiska Cupen - FINAL

Det är lördag morgon och vädergudarna bjuder på strålande solsken för att fira sista matchen för säsongen. Cupfinal mellan serievinnarna Apollon och mitt AEK KONSTANTIAS. Vi har dagen innan haft en underbar träning med glatt humör och fina gula t-shirtar med trycken "You know what it is... BLACK AND YELLOW BLACK AND YELLOW" och "Det är speciellt att vara AEK". Vi är mer än redo när vi alltså kliver på spelarbussen som skall ta oss till Nicosias nationalstadium.

Det är en speciell känsla att gå in under stadium. In till omklädningsrummet som är cirka 10 gånger större än hela min lägenhet. Vi lämnar våra väskor och går genom spelargången in på planen. Den är perfekt. Jag ryser och tänker att jag är precis där jag skall vara.


Under uppvärmningen fylls stadion på och flera hundra har tagit sig till Nicosia för att se två topplag fightas om guldet. Resten sitter bänkade framför tv´n för att följa oss där.

Klockan är snart 15.00 och jag skall till att spela min viktigaste match här på Cypern. Jag har tro på mig själv och tillit till mitt lag.

Vi börjar fantastiskt bra och har hela tiden tryck mot Apollons mål. Först femton minutrarna är våra. Men så får Apollon en chans. De är så enormt skickliga, bättre än någon jag spelat med eller mot i Sverige. De sätter sina chanser utan att blinka. Det är fantastiska mål som trillar in bakom mig. Inget jag kan göra åt saken. 4 mål. Fyra mål. Fyra!!! Vi går in i omklädningsrummet i halvlek och undrar vad fasen det var som hände. Men stegen in dit är tunga.

I andra halvlek rycker vi upp oss och spelar så som bara vi kan. Vi vinner halvleken med 3-2 men matchen slutar 6-3. Mina tårar ville aldrig ta slut. Jag kunde inte glädjas över ett silver. Det känns för tungt!!! Men med underbara lagkompisar och ledare så kunde jag snart inget annat än att lyfta en champagneflaska, skratta och fatta att vi precis har gjort något stort.

Kvällen spenderades tillsammans med laget på Kevins pub i Ayia Napa där vi åt fantastisk god mat och hyllade varandra för vår fantastiska insatts. Bucklan stod på bordet, silvermedaljerna hängde runt halsen och det skålades och sjöngs "Black and Yellow Black and Yellow". Vi fortsatte till Rock Garden för att avsluta på Black & White.

Nu, såhär i efterhand är jag extremt stolt över vad mitt lag lyckats uppnå. Vi kom trea i serien och tvåa i cupen. Vi har nått alla våra mål detta året och nästa kan bara bli bättre.

Jag älskar mitt AEK och tackar mina lagkamrater för en underbar final. Jag kommer aldrig glömma den.

(((Over and Out)))

The day before THE day!

När jag var juniorspelare i Näsets SK hade vi en rutin innan varje match. Våran tränare Kråkis bad oss blunda och visualisera en målbild. När jag skulle spela anfallare var min målbild alltid ett fantastiskt mål. En långboll från Jennie som jag tog ner på bröstet, fintade bort två försvarare och drog ett dunderskott rätt upp i krysset. Som målvakt var det den där grymma räddningen som en målvakt gör en gång i sin livstid. Som Ravellis straffräddning VM 94. Det skulle alltid vara en avgörande räddning, 90 minuter spelade. Det står 1-0 till Näset när motståndarnas anfallare kommer fri och drar ett otagbart skott upp i krysset. Men! Vad händer? Frida är där, som en puma har hon kastat sig från ena sidan målet till andra och har ena handen bakom bollen, hon räddar!! Näset SK vinner!!!

Jag älskade den där minuten precis innan match. Det var att ladda!

Jag har nu spelat tre säsonger som proffs i AEK här på Cypern. Tre härliga år. Sedans jag kom hit har jag haft en målbild. Att få spela final. Att få känna den glädjen igen.

Idag är det fredag, det är dagen innan cup finalen. Jag har svårt att förstå att min målbild förverkligats. Det känns underbart. Jag vill inte att den här känslan skall försvinna. Men jag längtar ändå tills domaren blåser igång matchen 15.00 imorgon på Nicosia National Stadium. AEK mot Apollon. Min målbild innan matchen kommer nog likna den jag hade som 13-åring. Men jag hoppas på att vi tar en snabb 2-0 ledning. =)

Matchen TV-sänds på CytaVision 1 klockan 15.00 cypriotisk tid. 14.00 i Sverige. Ni kommer kunna se den på internet för, tror jag, en summa på cirka 50 kronor. Jag kommer lägga upp mer information om hur ni går tillväga. Så håll utkik här på bloggen för mer information. Imorgon skall jag alltså spela den största matchen i min proffskarriär. Äntligen.

(((Over and Out)))

Semifinal, Cypriotiska Cupen 2011

Klockan är 10.30, det är söndag och regnet öser ner. Vi, spelare - ledare - och president samlas inne i Paralimni Stadium. Det skrattas lite, det dunkas i ryggar, det laddas för semifinal. Det finns något i luften, något som saknats under seriespelet. Det är en säkerhet som svävar där. En känsla av att vi faktiskt kan göra detta. Vi kan vinna. Vi kan gå till final.

Startelvan: Ximel, Fotti, Andri, Jag, Anna, Natta

Dora, Flora, Loungri, Olga, Andria.

Regnet fortsätter piska när domaren blåser igång Semifinalen mellan AEK Konstantias och Vamos. Matchen är hård från första början, men det där som svävade i luften innan matchen finns kvar. Vi spelar lugnt och kontrollerat, vi har tålamod. Vi snackar, hjälper varrandra och vi är äntligen ett lag som förstår att vi kan gå hur långt som helst.

Helt plötsligt, från ingenstans - kommer det. Natta drar till ett skott. Det sitter precis där det ska. Bakom målvakten in i nätet. Det tar en stund innan vi fattar att vi leder. Glädjen vet inga gränser. Jag låter bilderna tala för sig själva för känslan går inte att beskriva i ord.

Men det är en halvlek kvar. Vi kämpar och vi sliter. Vi peppar varandra och vi vill. Vi vill vinna så mycket.

I andra halvlek byts Flora ut och in kommer Cleo. Andria byts ut mot Galia. Vi fortsätter kämpa. Galia drar iväg en perfekt pass mellan Vamos försvar som Cleo möter upp efter en grym löpning. Cleo är fri med målvakten. Hon sätter den och jublet vet inga gränser. Vi vet nu. Vi vet att vi tagit en finalplats.

Domaren blåser av matchen och känslorna i kroppen går inte att kontrollera. Glädjetårar, sång, jubel, kramar, AEK.

You know what it is, aha! BLACK AND YELLOW, BLACK AND YELLOW!

(((Over and Out)))

Corpo

Min underbara och fantastiskt kreativa vän M.C har designat ett vackert smycke. Nedanför finner ni en beskrivning och en bild på smycket. Själv älskar jag det och är så glad att jag äntligen får skryta om hur fantastisk min M.C är! CORPO CORPO BETYDER KROPP PÅ ITALIENSKA. Vi föds alla i en kropp och alla är vi olika och helt unika. Din kropp passar just dig och dina behov. Det spelar ingen roll om din kropp är lång, kort, smal, tjock eller om du inte har armar eller ben, det enda som spelar roll och betyder något är att ge din kropp den kärlek, respekt och tacksamhet för att just du är den du är. Sluta jämföra dig med andra och börja lyssna på ditt inre samt dina behov och drömmar det är då din kropp och själ kan leva optimalt. Du kommer kunna känna glädje, kärlek, lycka och tacksamhet för att just du är den du är. Ta vara på din tid på jorden och njut och lev av livet för det är otroligt vackert! Smycket CORPO har en design där den ena armen är lång och den andra armen kort och samma gäller med benen. Detta visar och syftar på att ingen är perfekt utan alla är vi olika och har olika hinder i livet. Då du lär känna din kropp och älskar den så kommer den leka vidare med dig och du kommer nå alla dina drömmar och mål, det är då din kropp blir perfekt för just dig. Livet får inte vara så allvarligt för vi har endast en tid på denna jord och då är det lika bra att börja leva, skratta, vara lycklig och sluta oroa sig för framtid och morgondagen samt utseende och ytliga materiella ting. Det du ger ut får du tillbaka och tänk på att möta människor på det sättet du själv vill bli bemött. Vilken själ är så tom och blind att den inte kan inse att foten är ädlare än skon, och huden mer vacker än tyget?

(((Over and Out)))

Stackars Kråkis!

Sitter i college. Har inte gjort något på hela dagen, är totally useless. Men jag är för fotbollslycklig för att jobba på mina projekt. Och det mina vänner, det var längesedan jag var det. Fotboll har, om jag skall vara ärlig, kännts som en belastning på senaste tiden. Har funderat på att lägga skorna och handskarna på hyllan. Eller. Handskarna iallfall. Spelat ute lite på träningarna det senaste och insett hur kul det är att vara anfallare. Det här med att vara målvakt var ju inget jag planerade direkt. Det var ju min juniortränare Kråkis som kom på den geniala idén. Själv ville jag fortsätta göra mål med min vapendragare Jenny Andersson. Vi var verkligen ett radarpar! Eller om sanningen skall fram ville jag stå i mål de matcher jag fick spela anfall och ville vara målvakt de matcher jag var anfallare. Stackars Kråkis. Jämt och ständigt var jag missnöjd med min position och sa att jag skulle minsann sluta spela fotboll. Till svar fick jag typ "jaja Frida, ses imon" och så gick den härliga gubben med jeansväst iväg med ett leende på läpparna. Kråkis alltså, han är bra han. Väldigt bra faktiskt. För om det inte vore för honom hade jag ju inte varit proffsmålvakt nu. Jag hade inte levt det underbara liv jag nu lever. Så Bästa Kråkis. Jag antar att jag får tacka dig för att du stod ut med mitt gnäll. Iallafall, sitter alltså i college nu. Ler med hela kroppen. Åt gårdagens vinst. Åt det underbara spelet fotboll. Åt att göra kanonräddningar i målet. Åt att vara målvakt. Åt minnen. Åt livet. Ler!

(((Over and Out)))

You know what it is, BLACK AND YELLOW!

AEK LEVER IGEN! Vi vann kvartsfinalen mot Lefkosia på bortaplan med 0-2! Vilken match! Lätt den bästa vi spelat sedans jag kom till Cypern. Vi krigade i 90 minuter och åkte rättvärdiga hem med en biljett till semifinalen mot Vamos. Vilken känsla!!!

(((Over and Out)))

Godmorgon mina smultron

En ny dag i paradiset, man vaknar med blodsockret nere i fotknölarna och vill aldrig stiga ur sängen. Alltså den där Sally - hon vet precis hur det är.

En ny dag i college. Jag fick gjort sjukt mycket hemma igår så jag är rätt nöjd. Men det är mycket kvar innan man kan känna att man kommit till slutfasen i projekten. Blir en hård helg. Lyckligtvis matchlediga så jag kan lägga många timmar på plugget både lördag och söndag. Plugget? Vem pratar så?

Anyways, Galina är tillbaka från Barcelona så det blir till att berätta för henne vad som har hänt den senaste veckan.

Torsdag, vad händer mer än college? Träning givetvis. Men det är också Sankt Patricks day. Jag firar alltid Sankt Patricks day trots att jag inte har en enda connection till Irland. Men fest är fest liksom. Blivit bjuden på barbeque med livemusik men måste tacka nej. Skall ju ändå till college imorgon.

Anyways, ha en fin dag. Bara så att ni vet så haar vi blå himmel och strålande sol och säkerligen 20 grader här idag. Just thought you wanted to know, änna.

(((Over and Out)))