Playdate

Igår var vi på playdate med Pennie och hennes söner Kyri och Leonidas. Pennie hade hittat en grym park som tillhör ett hotell, men då alla hotell är stängda nu kunde vi härja runt fritt. 

Vi hade med oss picknick och jag och P satt och tjötade medans barnen sprang runt och lekte. Vilken härlig eftermiddag!

Kiara somnade i bilen  på vägen hem vid halv fem och när jag försökte väcka henne vid sex-tiden för middag totalvägrade hon att vakna. När klockan var åtta bytte jag hennes smutsiga kläder till pyjamas och satte henne på toa för att kissa. Hon satt bara och kramade mig men gjorde vad hon skulle sedan sov hon vidare tills klockan sex imorse!!! 

Snacka om att hon måste varit trött! 

Kyri och Kiara

Yesterday we had a playdate with Pennie and her sons Kyri and Leonidas. Pennie had found an awesome park that belongs to a hotel, but since all the hotels are closed now we could run around freely.
We brought a picnic and me and P sat and talked while the children ran around and played. What a lovely afternoon!

Kiara fell asleep in the car on the way home at half past four, and when I tried to wake her up at six o'clock for dinner, she refused to wake up. Around eight, I changed her dirty clothes into pajamas and put her on the loo for a wee. She just sat and hugged me but did what she was supposed to, then she fell asleep again and slept until six o'clock this morning !!!


Talk about a tired child!

(((Over and Out)))

With a bit of help from my blog

Jag har inte jobbat på en hel månad. Inte för att jag inte vill utan för att det helt enkelt inte finns några jobb just nu. Den här delen av Cypern är så säsongsbaserad och nu ser vår by ut som en enda stor, övergiven spökstad.

Jag fungerar inte riktigt när jag inte har dagliga rutiner. Ogillar starkt att gå hemma. Jag får mindre gjort när jag går hemma en hel dag än vad jag får när schemat är späckat. Jag blir lite som en zombie.

Så, nu skall jag göra ett försök att ta tag i mitt liv igen. Min plan är att bloggen skall hjälpa mig med det. Det är inte kul att blogga om man inte har något att skriva om. Så nu får jag se till att hitta på saker så att den här sidan får nytt liv. Jag saknar ju faktiskt att få skriva av mig.

Första försöken till att rycka upp mig har redan startat;

Imorgon har jag ett möte angående ett jobb. Jag hoppas det kan bli något utav det, vi har haft kontakt i flera månader nu och jag hoppas det kan resultera i ett sammarbete på ett eller annat sätt.

Men idag blir det lek! Jag och Kiara har en playdate med en annan dagismamma och hennes söner. Vi skall åka ut till en lekplats en bit bort direkt efter dagis. Skall bli kul! Skönt att göra något annat. Himlen är härligt blå, solen skiner men det är lite svalt i skuggan, just nu har vi ca 21 grader i skuggan. Kan ju nämna att jag fryser.... (jag kommer ju svimma av köld när jag kommer hem till sverige om en månad...)




I have not worked for a month. Not cause I don't want to, but because there simply are no jobs right now. This part of Cyprus is a place for summer season only and now our village is like one big, deserted ghost town.

I do not work properly when I do not have daily routines. I strongly dislike to not work. I get less done when I'm just at home for a whole day than I get when the schedule is packed. I become a bit like a zombie.

So, now I shall make an attempt to take hold of my life again. My plan is that the blog will help me with that. It's not fun to blog unless you have something to write about. So now I need to come up with things to do so that this page gets a new life. I actually miss the writing part of my life.

The first attempts to "come to life" has already started;

Tomorrow I have a meeting about a job. I hope it can become something out of it, we have been in contact for several months now and I hope it can result in a collaboration in one way or another.


But today it will play! Me and Kiara have a playdate with another nurserymom and her sons. We are going to a  playground a short distance away immediately after nursery. Should be fun! Nice to do something different. The sky is beautiful blue, the sun is shining but it is a bit cool in the shade, right now we have about 21 degrees in the shade. Can also mention that I'm cold .... (I will surely pass out from the cold when I get home to Sweden in a month ...)

(((Over and Out)))

Nytt liv

Bloggen genomgår en liten MakeOver. 

Ett måste. Livet är helt annorlunda nu. Jag är helt annorlunda nu. Då är det enbart naturligt att bloggen också får förändras. Med trötta ögon har jag lekt med headern. Klockan går så snabbt dock, jag är ännu inte nöjd men det är en dag imorgon också så sömn är ett måste. 

(((Over and Out)))

Precis som sin mamma

I Söndags tog jag med mig Kiara och Nicos i bilen och körde till ett ställe där jag visste att vi kunde springa runt fritt alla tre. En lång grusväg mellan massa fält, inga bilar, inga turister - bara natur och vi. Det var helt underbart. Kiara fick se massa tuppar, hönor och kycklingar och utbrast glatt "Chicken, chicken!!!". Hon har pratar om den promenaden hela tiden. "Walkies?" frågar hon och tittar på mig med sina stora blå. 

Så idag efter middagen satte jag henne i vagnen för en eftermiddagspromenad med Nicos. Hon satt i den i ca fem minuter, tills vi kom till en grusväg i närheten av vårt hus. Då ville hon gå och jag lät henne. Vi gick hela vägen till Protaras, vilket är en rätt bra bit för så små ben, och hela vägen tillbaka. På hemvägen gick vi på den breda trottoaren intill stora vägen och hon var så duktig. "Mamma, hand" sa hon och räckte upp sin lilla hand för mig att hålla. Så gick vi så hela vägen hem. Promenaden tog en timma och fyrtio minuter. Det var väl inte riktigt meningen men hon älskar verkligen att gå, precis som sin mamma. 

I söndags - Kiara och Nicos

När vi kom hem var det bara att bada henne och så la jag henne i sin säng med sin välling och gick ner och satte mig i soffan. Inte ett ljud hördes från övervåningen. När jag gick upp och kollade till henne sov hon och vällingflaskan stod tom brevid sängen. Jag blir så varm inombords. Hon är en sådan himla duktig liten tjej. Hon är så "lätt". Hur blev hon sådan? Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna en sådan liten glad och fin dotter som hon. Men mitt liv är så fyllt av kärlek nu när hon finns att jag inte kan sluta att le just nu. Min lilla tjej. Mamma älskar dig så. 

(((Over and Out)))

Alla blåtiror är inte resultat av män som slår

Jag vill med detta inlägg upplysa samhället om några saker. Alla män slår inte. Det är inte år 1920 och kvinnor står inte bara vid spisen. Kvinnor jobbar. Jisses , kvinnor är till och med chefer eller har andra "manliga" jobb. Det finns till och med kvinnor som lever på sin sport. Jag veeet. En chock! En sådan sport kan tex vara fotboll.

Jag vet. Ni håller på att ramla av stolen. Men håll i er, för det kommer mera. 

Det finns de kvinnor som helt orädda kastar sig in med huvudet före i en nickduell under en träningsmatch enbart för att nå bollen först. Att motståndaren sedan nickade in i kvinnans ögonbryn gör liksom inte så mycket eftersom man hoppade högst och var den som vann bollen. 

Att man sedan blir liggandes på marken en stund medans lagkamraterna (de andra kvinnorna som spelar fotboll, ja, chock igen, det finns många!) tar hand om en gör inte heller det så mycket för man vet att man  är BadAss och det vet alla andra också. 

Med alla andra menar jag de som spelade matchen eller såg på matchen. För resten tar helt enkelt för givet att kvinnans pojkvän/man har slagit henne. De ger medlidsamma blickar till kvinnan och anklagande blickar till pojkvännen. 

Kvinnan, i detta fallet JAG, känner för att lite spontant kasta upp en boll i luften framför var och en av de här small minded människorna, hoppa upp - missa bollen och träffa dem i ögonbrynet. Men. Jag går inte runt med en boll under armen 24/7 längre så det kan jag tyvärr inte göra.

(((Over and Out)))

Middag med utsikt

Deppandet igår fick sluta då jag hade en middag med vänner som väntade. Marre och Jonnie, jag och Kiara satte oss på Kalami som ligger så fint med utsikt över havet. Jag åt laxpasta, en av mina absoluta favoriträtter. Kiara åt majonäs. Typ. Beställde Chicken Nuggets till henne men det var inte mycket av den som hamnade i magen. Tänkte fingermat skulle vara roligare för henne men nästa gång vi är ute och äter så blir det spagetti och köttfärssås. Ungen älskar det. =) 

Maria och Jonnie

 Kiara

 Jag blir såååå bra på bild...eeh

 Utsikten

 Himlen över vår lilla by visade sig från sin bästa sida

När jag vaknade idag var jag full av energi. Jag är verkligen en människa som mår bäst när jag får umgås med vänner. Men, jag har varit väldigt dålig på det sedans Kiara kom till världen. Det är inte hennes fel, det är mitt fel. Känns jobbigt och komplicerat då ingen av mina vänner här nere har barn. Och som jag nämnt tidigare . de träffas alltid så sent på kvällarna, då både jag och Kiara sover. Haha. Jag har blitt gammal... 

Anyways, tillbaka till idag. Full av energi åkte jag till jobbet och tjänade grymma pengar. Man gör inte det här nere, tjänar bra med pengar alltså. Men mitt jobb, som jag startade för två veckor sedan, det betalar mer än bra. Minst tre gånger så mycket som ett "vanligt" jobb här nere. Vad jag jobbar med kan vi ta i ett senare inlägg. Men det jag ville komma till, det var att jag inte är deppig idag. Lite vänner dos igår och jobb idag så mår jag bra. Jag har varit hemma i fem dagar då Kiara varit sjuk och jag får verkligen panik på att bara gå hemma. Jag måste jobba för att må bra. Känna att jag gör någonting vettigt. Något produktivt. I belong. Eller något. Tror alla människor behöver känna sig behövda på ett eller annat sätt för att må bra. Eller?! 

Nu är det dags att sova. Tidig start imon med. Kiara skall vaccineras...

(((Over and Out)))

Morgondagen blir bättre

Att jag inte skrivit på länge beror på olika faktorer. Men här är jag. Igen, 

Livet är lustigt. Ena dagen mår jag hur bra som helst. Andra dagar gråter jag en himla massa och mår allmänt piss. Jag fattar inte hur mitt humör kan svänga så. Vissa dagar känner jag att jag är oövervinnlig och min framtid är ljus. Men dagar som idag känner jag bara en hopplöshet så stor och så betyngande att jag knappt orkar med dagen. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram. Usch. När jag skriver det så inser jag hur deppigt det låter. 

Livet är såklart inte bara piss. Jag har min underbara dotter. Hon förgyller varje sekund i mitt liv. Tack vare henne orkar jag ändå titta fram under täcket. Tack vare henne ler och skrattar jag. Tack vare henne orkar jag med dagarna. 

Jag har en sådan enorm längtan efter Sverige. Jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar här på Cypern längre. Jag får hemlängtan allt oftare, och den är allt starkare. Visst, jag bor i ett otroligt fint hus, har en swimmingpool på tomten och himlen är alltid blå och solen lyser. Men. Jag är helt ensam. Jag har ingen att dela detta med. Kevin jobbar jämnt på sommaren. Det är sjukt jobbigt att aldrig äta middag ihop, aldrig kunna gå ut o ta en drink tillsammans. Aldrig somna brevid varandra. Aldrig bara umgås. Jag är helt jävla själv. 

Inte konstigt jag vill hem till Svea. 

I Sverige har jag min familj. Min släkt. Mina vänner. 

I Sverige slipper jag vara ensam. 

Ensamheten gör så ont och äter upp mig inifrån. 

Att få skriva detta gör att hjärtat känns lite lättare. Jag har även gjort en lista. En lista på vad som är viktigt för mig och vad som gör mig lycklig. Brevid den en annan lista, på vad jag måste ändra på för att vara lycklig. Imorgon är en ny dag. Då tar jag tag i det. Idag tillåter jag mig själv att vara deppig och tråkig. Iallafall fram tills Kiara vaknar igen. Då skall jag le och vara glad - för min dotter förtjänar en glad mamma.

(((Over and Out)))