tisdag 2 februari 2010

Jag är min egen lyckans smed

Solen lyser och himlen är blå. På radion säger dom att det är ca 21 grader ute. Jag sitter åter igen på en brits hos Mario och får behandling för min hälsporre. Det är hundra gånger bättre nu än förra veckan. Jag slipper gå på tå, ja jag kan till och med jogga lite lätt. Shockwaves behandlingarn har gett resultat!

I söndags åkte vi till Limasol för att spela den tredje stora matchen på raken. Röd/vita Salamina stod för motståndet.


Vi började matchen starkt, låg på och hade press på deras försvar. På en kontring av Salamina får de en straff. Straffar delas ut alldeles för lätt här nere. Det är svenska Vlora som skall lägga den. Sist hon fick en straff emot mig la hon den i mitt högra hörn och jag räddade. Jag trodde hon skulle försöka på samma sida denna gången och slängde mig därför åt höger men bollen gick åt vänster och Salamina tog ledningen med 1-0.


Vi tappade lite av vårat spel men spelade ändå med hjärta och vilja. Andri, våran yngsta spelare (13 år), kvitterar till 1-1 och Natta sätter 1-2 på en fantastisk frispark! Själv får jag göra två riktigt snygga räddningar vilket behövdes för självförtroendet. Resultatet håller sig och vi har återigen tagit tre poäng och därmed tagit 18 raka poäng!

Nästa matchFet är på Lördag mot serieledarna Apollon som inte förlorat en enda match. Men som min physio Mario sa "Någon gång blir den första". Det skall bli på lördag.


Annars är livet underbart. Jag har klippt lugg och är numera singel. Igen. Haha. Det går fort i vändningarna men det känns väldigt bra. Förvånansvärt bra. Han var helt enkelt inte rätt för mig. Och som min underbara Granne säger "Man måste smaka på alla bitarna i godispåsen innan man kan hitta sin favorit". Hahaha...


Iallafall, på lördag kommer jag förhoppningsvis att få träffa en kille som jag bara träffat en gång tidigare och min reaktion var ungefär så här;
*hakan i marken* "han är gaaalet snygg"!!! Vi får se om han kommer på matchen på lördag, mina cypriotiska vänner vill ju gärna att jag gifter mig med en cypriot så dom jobbar på det... LOL!


Hoppas ni har det bra i snön. Tänker på er! Kärlek!



(((Over and Out)))

torsdag 28 januari 2010

Lite nyheter från Cypern

Bara en vecka kvar tills den magiska gula bilen kommer hem till oss. Cyta bilen. Bilen som har med sig kablar och annat som kommer ge oss internet hemma i huset.

Just i denna stund sitter jag på en brits hos physion. Jag har lyckats få den underbara "skadan" Hälsporre. Det är alltså ett litet skelletben som sticker ut ur mitt skellet i foten, precis under hälen. Det är vasst och för varje steg jag tar trycker den in i muskler och nerver. Jag kan alltså inte gå, minst av allt springa eller hoppa. Tänk er en kniv som hugger in under foten, gång på gång. Det finns ingen som vet hur man faktiskt får det men det är tydligen rätt vanligt. "This is very very bad for a footballplayer" är vad jag får höra av läkare samt physio´s. Tårar. Så den senaste veckan samt kommande tre veckorna får jag behandling dagligen, inga träningar med laget utan bara gym och givetvis, jag kommer spela matcherna!

Hur vi ligger till fotbollsmässigt? Som ni vet slogs vi ihop med Enosis Paralimni. Målet i år var inte att vinna serien utan att bygga ett lag som skall ta hem bucklan nästa år. När serien sattes igång drog vi på oss många skador och tappade betydelsefulla spelare. Vi förlorade betydelseulla matcher och spelade riktigt dåligt. Det var givetvis en besvikelse då vi pga våran fantastiska försäsong hade trott att vi, trots att det inte var målet, kunde ta hem seriesegern.

Innan juluppehållet började vi hitta vårt spel. Vi vann de två sista matcherna och hade en bra känsla med oss till första matchen efter jul. Den vann vi med 1-7 efter fantastiskt spel: Dock mot et av de sämre lagen och det stora testet hängde på de kommande fem toppmatcherna. Alla lag som låg över oss i serien skulle nu spelas. Aea, Lefkosia, Salamina, Apollon samt Vamos. Fem toppmatcher där vi måste bevisa för oss själva, styrelsen samt våra supportrar att vi kan spela grym fotboll.

Aea - AEK. Hatmatch. Vi förlorade 0-1 på hemmaplan. Vi var laddade. Vi spelade suverän fotboll. Krossade dem med 0-5. Vi, laget, fick fem stjärnor av fem möjliga i tidningen dagen efter! En härlig seger som firades i två dagar innan konsentrationen skärptes till nästa match.

AEK - Lefkosia. 1-1 i första mötet. Vi intog Paralimni stadium med ett självförtroende som lyste starkt. Vi var redo för vår femte raka seger. Och som vi gjorde det! Vilket spel! 2-1 blev 15 raka poäng. På söndag är det Salamina borta som gäller. Vi är laddade.

Laget flyger just nu. Fortsätter vi så här kan vi till och med vinna över totalt överlägsna Apollon som inte förlorat en poäng i år ch enbart släppt in 3 mål. Vi kan.

Annars i livet? Deryniea är ju vår hemby nu. Det är chill. Vi hänger mycket med andra fotbollsproffs. Killar från division ett, två och tre. Vi är som en liten comunity av fotbollsproffs. Det är sjukt roligt. Fester & cafebesök med vältränade fotbollsgrbbar är ju aldrig fel.

Mitt förhållande med Kevin går också bra. Han gör mig galet lycklig. Sweet!

Oj detta blev ett rätt långt inlägg. Så jag avslutar med att berätta lite kort;
*Vi har fått en bil. "The hummer"
*jag har världens bästa roomies.
*Vi tre swedes kommer aldrig mer få ett rött kort. Varför? Kontakter betyder allt i detta landet!
*Vårat hus är nu sjukt snyggt!
*Jag har fått ett jobberbjudande som jag kommer ta efter sommaren, målvaktstränare.

Jag kan inte komma på mer nu, men livet är så underbart härligt och jag älskar att leva med mina två underbara roomies i vårt grymma hus i detta underbara landet!!

(((Over and Out)))

tisdag 29 december 2009

Årskrönika 2009

Då var det dags igen. Kan inte fatta att det var ett helt år sedan jag gjorde detta sist. (Årskrönikan 2008.)
Mycket har hänt detta året också.


Jag fick vara med när Natta firade sin första Sankt Patricks Day!


Jag & Natta var på Nunneläger
Jag var extremt lycklig
Jag avslutade mitt första år som fotbollsproffs. Laget kom 3:a i ligan men etta i mitt hjärta.
Jag förlorade min älskade gammelmormor. Vila i frid fina mormor Elsa. Älskar dig.
Jag fick min andra stora dröm uppfylld. (Nr1. Bli fotbollsproffs. Nr.2 Åka till Egypten). Tillsammans med Natta fick jag se pyramiderna, besöka sfinxen, åka båt på Nilen m.m m.m
Hade två galet roliga semester veckor (utan fotboll) i vårt älskade Ayia Napa.
Hade ytterligare 8 veckors semester (utan fotboll) i Sverige. Där gick vi på U-21 Em...
...festade vilt....
...va på skara sommarland...
...hade poolparty...
...festade ännu mera...med mera med mera....
2009 va året då jag klippte av mig allt mitt blonda långa hår och färgade det svart!
Jag påbörjade min andra säsong som fotbollsproffs i AEK Konstantias (Vårt lag AEK Kokkinochorion slogs ihop med Paralimni och vi fick ny coach)
Jag åkte hem nio dagar på semester i Sverige för att fira jul med familjen.
2009 var också året då jag i tio dagar bara grät. Min kung, min gud, min stora idol - gick hastigt bort. Jag kan fortfarande inte förstå det. Vila I Frid Michael Jackson. (För att hylla den mest talangfulla artist som någonsin vandrat på denna jord gjorde jag en tattuering, ett porträtt av the king of pop på min vad.)
Kanske är det året då jag träffade mannen med stort M. Men det får ni veta i Årskrönikan 2010. Haha.
Gott Nytt År
på er allihopa!

(((Over and Out)))

måndag 7 december 2009

Sov så gott

Hur skall man börja? Det har hänt så himla mycket. Bra men även fruktansvärda saker. För två veckor sedan blev min vän i Sverige knivhuggen. Han mår bra fysiskt nu. Men jag kan inte förstå hur någon kan göra något sådant. Jag tänker på dig.

Idag fick jag reda på att ytterligare något hemskt har inträffat.
Vår släkting, min "adopterade moster" har blivit mördad. Det är sinnessjukt. Det finns inte i min värld. Händer inte sådant här bara på film?

Jag vet att du har det bra i himlen nu, jag kan höra ditt bullrande skratt ännu. Sov så gott fina du.

Förövrigt så mår jag ok. Det har hänt mycket här nere men jag orkar inte berätta. Inte idag. Men jag återkommer, bloggen är fortfarande vid liv, den bara vilar.

(((Over and Out)))

torsdag 5 november 2009

En ny dag i Paradiset

Ayia Napa, mitt älskade Napa! Jag älskar verkligen att bo här. Visst, det börjar lägga sig en spöklig tystnad över byn men trots det älskar jag det här. Man strosar nerför gatan, vinkar in till pub- och affärsägarna på diverse ställen, stannar - byter ett par ord. Hur går fotbollen? Jovisst, det är lite kallare nu men det är ju skönt. Jaså, ni stänger tidigt på onsdagar? Osv osv... Det är härligt. Det är gemytligt. Man känner alla.

Men. Vi har tagit ett gemensamt beslut att flytta ifrån Ayia Napa. Våran nya by heter Derinya. Där finns inte mycket. Massa åkrar. En skola. Kanske två till och med. Alla engelska millitärer bor där. (åh nej va synd). Några tavernor. Något fik... men. Där ligger ett stort hus. Tre sovrum. Stort öppet vardagsrum med öppen spis och nyrenoverat snyggt kök och badrum. Där finns en tomt med limeträd, olivträd och blommor. Här skall vi bo! Visst låter det härligt? Vi flyttar dit i början på nästa vecka! Derinya ligger väldigt nära paralimni och där finns ju allt. Där kommer jag börja plugga grekiska, dansa streetdance och vem vet vad mer man kan hitta på? Jag längtar. Och det är ju inte så att vi inte kan åka in till Napa när vi vill...

Annars så är livet fortfarande väldigt härligt. Jag längtar till våran andra match som är på söndag. Våran första hemma match för i år. Verkar som att det kan bli bra drag på läktaren...

(((Over and Out)))

måndag 2 november 2009

SERIEPREMIÄR säsongen 09-10

Söndagen den 1:a November klockan 11.00 körde vi igång på konstgräset i Nicosia.
Lidra - AEK

Jag & Natta innan bussresan till Nicosia
Jag & Natta med vårat nyförvärv från Sverige. XIMEL BLADH!!!
Vi spelade alltså mot ett Lidra som var laddat till tusen att slå oss. Det var för det mesta ingen vacker fotboll men en hel del slit. De fick ett rött kort liksom vi fick. Cleo missar därför nästa match. Några gula kort delades också ut. Medans vi spelade hårt spelade de fult. Det är stor skillnad där. Det var mycekt tjaffs och deras röda kort kom när en utav deras spelare putter omkull lilla Cleo. Cleo får då ett gult kort och ytterligare ett senare i matchen då hon pratar emot domaren. Resultatet alltså rött...
Första målet gör Koulla i 60:e minuten på pass från Natta. Loungri följer upp med att bryta igenom deras försvar och frundlura målvakten och sätta andra bollen i mål. I slutet av matchen vänder Natta snyggt bort flera försvarare - vänder upp och skjuter bollen till höger om målvakten!


Slutresultatet blev alltså 0-3 till AEK!


Alla resultat i omgång ett:
Lidra - AEK 0-3
Salamina - Apollon 1-4
Vamos -Lefkosia 2-3
Pafia - Dafni 1-0
AJA - Amok 4-2

Det blir en spännande säsong om man tittar på resultaten. Som ni vet har ju Salamina 4 svenskar + en engelska. Vamos har hela 5 svenskar. Apollon har 11 utländska spelare (bulgarien tror jag). Internationellt minst sagt. Nu är iallafall serien igång och det känns underbart!


(((Over and Out)))

Så var man plötsligt 26 år.

Jag har alltså världens bästa rumskompisar. I onsdags fick jag en för tidig födelsedagspresent. Jag, Natta, Eleni, Koulla & Fotti åkte in till Nicosia där vi alltså skulle på konsert. Sakis Rouvas! Jag & Natta äääälskar Sakis. Inte nog med att han har en fantastisk röst, han är hetare än hetast också. Fastän vi bara kan förstå något ord här och där i hans låtar så var konserten grym! Vi hade väldigt kul. Vi kan bara en låt helt utantill. När Sakis går på scenen för första gången exploderar arenan i skrik och han drar igång med just den låten. Vi är inte sena med att haka på och skrika med i texten. Som tur var avslutade han med samma låt så vi fick skrika med en gång till. I alla andra låtar lät det mest "la la la laaa" från mig och Natta. Men kul var det! En underbar kväll. Så tack tjejer, en jättefin present verkligen! Planer på att åka med Eleni till Aten för att se Sakis igen är redan på gång att styras upp!




På lördagen fyllde jag hela 26 år. Jisses. Tiden går fort. Men när jag tittade mig i spegeln på morgonen kunde jag konstatera att jag liksom min storasyster fortfarande har "bäbisansikte". Alltså, inga rynkor alls! Haha...

Natten till lördagen sov jag på soffan eftersom Ximel kommit på natten. Mina två roomies försök att inte väcka mig innan de sjöng för mig gick väl sådär. Men eftersom de tycker jag betett mig som ett barn med nedräkning till min födelsedag var de också fast beslutna om att behandla mig som ett. Jag rävsov och lyssnade till deras fnitter och stök i köket och blev snart "väckt" av skönsång. Då kunde jag inte annat än att asgarva och avslöja att jag var vaken! Bästa tjejorna! Jag fick godis, messmör, kaviar och leverpastej och en dvd-spelare! Hahaha. Allt jag önskat mig! (Och såklart, onsdagens konsert). Taaack ni är bäst!

Min mamma + bonuspappa hade skickat ner paket och i det låg det jag önskat mig mest! Halsbandet från Links of London! Gissa om jag blev chockad och superglad!? Tack älskade ni!

Vill också passa på att tacka för alla gratulationer jag fått genom brev, telefonsamtal, sms, mejl och genom facebook. Tack snälla ni! Det värmer verkligen!

(((Over and Out)))