Årskrönika

Året som har varit har varit fyllt av glädje och kärlek. Men även av sorg och tårar. Här kommer min årskrönika.

2008 var året då en flytt från "landet mitt i stan - Partille", till centrala Göteborg gav tid till att spendera vackra vårkvällar med fina vänner i diverse parker i stan. Kvalitetstid minst sagt. Att leva helt själv fick jag också lära mig - trotts att jag bott hemifrån sedans jag var 17 år - när kärleken flyttade till England i sex månader.


2008 vår året jag började gå på konserter igen. - här med Jessica på Busta Rhymes - och försökte leva varje dag till fullo.


2008 var året då jag firade midsommar i Kullavik med en vän på en pinne.

2008 var året då jag -här tillsammans med mina vackra syskon - fick se min underbara morbror gifta sig med sin kärlek.

2008 var året då jag reste själv till Birmingham och provspelade för ett Premier League lag och fick kontrakt - och tackade nej.

2008 var året då jag & Ximel rockade Avenyn när Sverige spelade EM och matcherna visades på storbildsskärmar mitt i stan.

2008 var året då jag & Ximel flitigt syntes i medierna - och första sidan - för våra gedigna insatser som Sverige supportrar.

2008 var året då ett 7årigt förhållande tog slut.

2008 var året då jag fick mitt drömjobb. På en drömplats. Fotbollsproffs på Cypern.

2008 var året då jag tvingades se mina älskade systerbarn växa upp på avstånd.

2008 var året jag fick uppfylla min dröm att hoppa bungyjump rätt ner mot blåa havet.

2008 var året då jag fyllde 25. Och har man inte familj (ja förutom min Jessica då) och släktingar att fira med så vad kan vara mer passande än en kväll ute i Ayia Napa? Det var en födelsedag värd att minnas! Det var tårta och sång, det var pubar och klubbar, det var dans och det var drinkar. Det var en helkväll med min älskade Jessica. Natten innehöll till och med brott... en Sverigeflagga lyckades på något sätt följa med oss hem...

2008 var året då jag insåg att livet handlar om att må bra. Att göra det man älskar och att göra det med hela ens hjärta. Att leva livet varje dag och inte fastna i planeringar för framtiden för det är då man glömmer av att leva just nu, just här. Livet är kort. Vem vet vad som händer i morgon? Carpe Diem.

2008 var året då jag lärde mig älska mig själv precis så som jag är.

(((Over and Out)))