tisdag 23 november 2010

Framtiden

Då tar vi ett steg framåt. Det känns inte läskigt. Inte ens nervöst. Det känns fullkomligt naturligt. Jag längtar. Men samtidigt får jag ont i hjärtat. Hur skall jag kunna leva utan att alltid ha min Natta mou i närheten? Det kommer nog gå bra, men det känns jobbigt. Jag fokuserar på lyckan som sprids i min kropp när jag tänker på att få vakna varje morgon och se hans ansikte.

Jag & Kevin flyttar ihop. *glädjehopp*

(((Over and Out)))

3 kommentarer:

Linda M Nilsson sa...

Va underbar, detta är du värd. Jätte grattis

Grannen sa...

Åååhh va kul!!!! GRATTIS!!!!!!! Ni får ju bo grannar då ;) MEN (med fet text och understruket) I am numero uno granne!!! ;) hahahahaha

PUUUSSSSS!!!!! xoxoxoxoxo

Anonym sa...

Grattis Älskade vän * Det kommer gå toppen och nu slipper du stressa för att hinna träffa din prins* Kram Din pasta C