Just i denna stund sitter jag på en brits hos physion. Jag har lyckats få den underbara "skadan" Hälsporre. Det är alltså ett litet skelletben som sticker ut ur mitt skellet i foten, precis under hälen. Det är vasst och för varje steg jag tar trycker den in i muskler och nerver. Jag kan alltså inte gå, minst av allt springa eller hoppa. Tänk er en kniv som hugger in under foten, gång på gång. Det finns ingen som vet hur man faktiskt får det men det är tydligen rätt vanligt. "This is very very bad for a footballplayer" är vad jag får höra av läkare samt physio´s. Tårar. Så den senaste veckan samt kommande tre veckorna får jag behandling dagligen, inga träningar med laget utan bara gym och givetvis, jag kommer spela matcherna!
Hur vi ligger till fotbollsmässigt? Som ni vet slogs vi ihop med Enosis Paralimni. Målet i år var inte att vinna serien utan att bygga ett lag som skall ta hem bucklan nästa år. När serien sattes igång drog vi på oss många skador och tappade betydelsefulla spelare. Vi förlorade betydelseulla matcher och spelade riktigt dåligt. Det var givetvis en besvikelse då vi pga våran fantastiska försäsong hade trott att vi, trots att det inte var målet, kunde ta hem seriesegern.
Innan juluppehållet började vi hitta vårt spel. Vi vann de två sista matcherna och hade en bra känsla med oss till första matchen efter jul. Den vann vi med 1-7 efter fantastiskt spel: Dock mot et av de sämre lagen och det stora testet hängde på de kommande fem toppmatcherna. Alla lag som låg över oss i serien skulle nu spelas. Aea, Lefkosia, Salamina, Apollon samt Vamos. Fem toppmatcher där vi måste bevisa för oss själva, styrelsen samt våra supportrar att vi kan spela grym fotboll.
Aea - AEK. Hatmatch. Vi förlorade 0-1 på hemmaplan. Vi var laddade. Vi spelade suverän fotboll. Krossade dem med 0-5. Vi, laget, fick fem stjärnor av fem möjliga i tidningen dagen efter! En härlig seger som firades i två dagar innan konsentrationen skärptes till nästa match.
AEK - Lefkosia. 1-1 i första mötet. Vi intog Paralimni stadium med ett självförtroende som lyste starkt. Vi var redo för vår femte raka seger. Och som vi gjorde det! Vilket spel! 2-1 blev 15 raka poäng. På söndag är det Salamina borta som gäller. Vi är laddade.
Laget flyger just nu. Fortsätter vi så här kan vi till och med vinna över totalt överlägsna Apollon som inte förlorat en poäng i år ch enbart släppt in 3 mål. Vi kan.
Annars i livet? Deryniea är ju vår hemby nu. Det är chill. Vi hänger mycket med andra fotbollsproffs. Killar från division ett, två och tre. Vi är som en liten comunity av fotbollsproffs. Det är sjukt roligt. Fester & cafebesök med vältränade fotbollsgrbbar är ju aldrig fel.
Mitt förhållande med Kevin går också bra. Han gör mig galet lycklig. Sweet!
Oj detta blev ett rätt långt inlägg. Så jag avslutar med att berätta lite kort;
*Vi har fått en bil. "The hummer"
*jag har världens bästa roomies.
*Vi tre swedes kommer aldrig mer få ett rött kort. Varför? Kontakter betyder allt i detta landet!
*Vårat hus är nu sjukt snyggt!
*Jag har fått ett jobberbjudande som jag kommer ta efter sommaren, målvaktstränare.
Jag kan inte komma på mer nu, men livet är så underbart härligt och jag älskar att leva med mina två underbara roomies i vårt grymma hus i detta underbara landet!!
(((Over and Out)))
