Så, idag fick jag en jätterespons från andra mammor angående mitt tidigare inlägg idag. Det är fullständigt normalt att vara så trött som jag är. På något knepigt sätt gav det mig energi. Att veta att det inte är något fel på mig. Att man helt enkelt blir väldigt trött av att ta hand om ett barn (eller flera). Det är liksom ingen som berättar för en hur trött man faktiskt blir av att vara förälder. Haha. Hur trött man än blir så är det ju verkligen det mest fantastiska som finns.
Kevin åkte till jobbet strax innan Kiara vaknade så jag och lilltjejen har haft dagen för oss själva. Vi käkade lunch när hon vaknat o sedan tog vi ut Nicos på en timmas promenad. Sträckan vi gick tar mig vanligtvis en kvart men Kiara ville ju såklart gå själv. Blev många stopp. Min fasa är att hon blir som mig, när jag var liten älskade jag alla äckliga småkryp... slemmiga sniglar, spindlar, larver... allt skulle jag plocka upp och visa mamma eller vem som nu var med mig. Under vår promenad idag så roade sig Kiara med att plocka sniglar. Och krossa dem i händerna. Det var mysigt. Sådan mor sådan dotter?
Jag hade shorts premiär idag. Jag tänker så här. "Mina ben kommer aldrig bli bruna om de aldrig får se solen". Så jag lät världen bländas. Skönt var det! Efter våran promenad hängde vi på lekplatsen i en timma. Jag bakade muffins igår se dem mumsade vi i oss på rutschkanan. Kiara gav Nicos en också. Han slurpade i sig hela!