Middag med utsikt

Deppandet igår fick sluta då jag hade en middag med vänner som väntade. Marre och Jonnie, jag och Kiara satte oss på Kalami som ligger så fint med utsikt över havet. Jag åt laxpasta, en av mina absoluta favoriträtter. Kiara åt majonäs. Typ. Beställde Chicken Nuggets till henne men det var inte mycket av den som hamnade i magen. Tänkte fingermat skulle vara roligare för henne men nästa gång vi är ute och äter så blir det spagetti och köttfärssås. Ungen älskar det. =) 

Maria och Jonnie

 Kiara

 Jag blir såååå bra på bild...eeh

 Utsikten

 Himlen över vår lilla by visade sig från sin bästa sida

När jag vaknade idag var jag full av energi. Jag är verkligen en människa som mår bäst när jag får umgås med vänner. Men, jag har varit väldigt dålig på det sedans Kiara kom till världen. Det är inte hennes fel, det är mitt fel. Känns jobbigt och komplicerat då ingen av mina vänner här nere har barn. Och som jag nämnt tidigare . de träffas alltid så sent på kvällarna, då både jag och Kiara sover. Haha. Jag har blitt gammal... 

Anyways, tillbaka till idag. Full av energi åkte jag till jobbet och tjänade grymma pengar. Man gör inte det här nere, tjänar bra med pengar alltså. Men mitt jobb, som jag startade för två veckor sedan, det betalar mer än bra. Minst tre gånger så mycket som ett "vanligt" jobb här nere. Vad jag jobbar med kan vi ta i ett senare inlägg. Men det jag ville komma till, det var att jag inte är deppig idag. Lite vänner dos igår och jobb idag så mår jag bra. Jag har varit hemma i fem dagar då Kiara varit sjuk och jag får verkligen panik på att bara gå hemma. Jag måste jobba för att må bra. Känna att jag gör någonting vettigt. Något produktivt. I belong. Eller något. Tror alla människor behöver känna sig behövda på ett eller annat sätt för att må bra. Eller?! 

Nu är det dags att sova. Tidig start imon med. Kiara skall vaccineras...

(((Over and Out)))

Morgondagen blir bättre

Att jag inte skrivit på länge beror på olika faktorer. Men här är jag. Igen, 

Livet är lustigt. Ena dagen mår jag hur bra som helst. Andra dagar gråter jag en himla massa och mår allmänt piss. Jag fattar inte hur mitt humör kan svänga så. Vissa dagar känner jag att jag är oövervinnlig och min framtid är ljus. Men dagar som idag känner jag bara en hopplöshet så stor och så betyngande att jag knappt orkar med dagen. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram. Usch. När jag skriver det så inser jag hur deppigt det låter. 

Livet är såklart inte bara piss. Jag har min underbara dotter. Hon förgyller varje sekund i mitt liv. Tack vare henne orkar jag ändå titta fram under täcket. Tack vare henne ler och skrattar jag. Tack vare henne orkar jag med dagarna. 

Jag har en sådan enorm längtan efter Sverige. Jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar här på Cypern längre. Jag får hemlängtan allt oftare, och den är allt starkare. Visst, jag bor i ett otroligt fint hus, har en swimmingpool på tomten och himlen är alltid blå och solen lyser. Men. Jag är helt ensam. Jag har ingen att dela detta med. Kevin jobbar jämnt på sommaren. Det är sjukt jobbigt att aldrig äta middag ihop, aldrig kunna gå ut o ta en drink tillsammans. Aldrig somna brevid varandra. Aldrig bara umgås. Jag är helt jävla själv. 

Inte konstigt jag vill hem till Svea. 

I Sverige har jag min familj. Min släkt. Mina vänner. 

I Sverige slipper jag vara ensam. 

Ensamheten gör så ont och äter upp mig inifrån. 

Att få skriva detta gör att hjärtat känns lite lättare. Jag har även gjort en lista. En lista på vad som är viktigt för mig och vad som gör mig lycklig. Brevid den en annan lista, på vad jag måste ändra på för att vara lycklig. Imorgon är en ny dag. Då tar jag tag i det. Idag tillåter jag mig själv att vara deppig och tråkig. Iallafall fram tills Kiara vaknar igen. Då skall jag le och vara glad - för min dotter förtjänar en glad mamma.

(((Over and Out)))