Att jag inte skrivit på länge beror på olika faktorer. Men här är jag. Igen,
Livet är lustigt. Ena dagen mår jag hur bra som helst. Andra dagar gråter jag en himla massa och mår allmänt piss. Jag fattar inte hur mitt humör kan svänga så. Vissa dagar känner jag att jag är oövervinnlig och min framtid är ljus. Men dagar som idag känner jag bara en hopplöshet så stor och så betyngande att jag knappt orkar med dagen. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram. Usch. När jag skriver det så inser jag hur deppigt det låter.
Livet är såklart inte bara piss. Jag har min underbara dotter. Hon förgyller varje sekund i mitt liv. Tack vare henne orkar jag ändå titta fram under täcket. Tack vare henne ler och skrattar jag. Tack vare henne orkar jag med dagarna.
Jag har en sådan enorm längtan efter Sverige. Jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar här på Cypern längre. Jag får hemlängtan allt oftare, och den är allt starkare. Visst, jag bor i ett otroligt fint hus, har en swimmingpool på tomten och himlen är alltid blå och solen lyser. Men. Jag är helt ensam. Jag har ingen att dela detta med. Kevin jobbar jämnt på sommaren. Det är sjukt jobbigt att aldrig äta middag ihop, aldrig kunna gå ut o ta en drink tillsammans. Aldrig somna brevid varandra. Aldrig bara umgås. Jag är helt jävla själv.
Inte konstigt jag vill hem till Svea.
I Sverige har jag min familj. Min släkt. Mina vänner.
I Sverige slipper jag vara ensam.
Ensamheten gör så ont och äter upp mig inifrån.
Att få skriva detta gör att hjärtat känns lite lättare. Jag har även gjort en lista. En lista på vad som är viktigt för mig och vad som gör mig lycklig. Brevid den en annan lista, på vad jag måste ändra på för att vara lycklig. Imorgon är en ny dag. Då tar jag tag i det. Idag tillåter jag mig själv att vara deppig och tråkig. Iallafall fram tills Kiara vaknar igen. Då skall jag le och vara glad - för min dotter förtjänar en glad mamma.
(((Over and Out)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar