11.00 blåste domaren igång matchen som vi skulle gå ur med tre poäng. Att vi alltid haft svårt mot AEA låg inte och ruvade som en jobbig tanke i bakhuvudet utan det var bara vinst som gällde.
Vi spelade förfärlig fotboll. Vi spelade den där fotbollen som Kopparbergs Göteborg spelade när de fortfarande hette Landvetter. Bosses spel. Skippa mittfältet och bara slå långbollar. Kommer ni ihåg? Fy. Men vi lyckades göra två mål innan halvtidsvilan och var väl ganska säkra på att ta hem matchen.
Vi går ut i andra och spelar lite bättre, men vi ger bort frispark efter frispark precis utanför straffområdet och med solen i ögonen släpper jag in en boll som glider mellan fingrarna på mig, in precis under ribban. Japp.
Jag hade solen i ögonen. Men. Jag såg bollen. Tror jag. Jag hade ena handen på bollen men den hamnade inte över ribban som den Alltid gör. Den gick in. Jag kan inte förstå hur det gick till. Det rullar som en skräckfilm i min hjärna. Boll kommer, jag har den, men nej, den ligger i målet. Hur hände det? Jag skyller absolut inte på solen för jag tror inte det var det som var problemet. Det var helt enkelt så att jag gjorde ett misstag. Jag brukar inte göra misstag så jag har svårt att greppa det som hände. Det är ingen ide att analysera vad som hände. Jag är helt enkelt mänsklig och jag gjorde ett misstag. Ett misstag som kostade oss ett mål i baken.
Precis innan slutsignal får de en till frispark. I röran framför mål skall min back nicka bort bollen men får den helt fel och bollen studsar i mål. Illa. Ett till misstag. Sekunden efter blåser domaren av matchen. 2-2. Tungt.
Jävligt tungt.
Fastän jag slår mig själv gul och blå inombords över mitt misstag så vet jag innerst inne att det inte bara var mitt fel att vi förlorade. Vi spelade skitdåligt idag och missade chanser, slog felpassningar osv osv... vi förtjänade inte tre poäng. Låt oss hoppas att det går uppåt från och med nu.
(((Over and Out)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar