Superkraften

Jag har så mycket att glädjas över i mitt liv. Jag har massa personer runt omkring mig som vill mig det bästa och som vill hjälpa mig att nå mina mål och drömmar. Allt ifrån Kevin - min livskamrat och bästa vän till lärare, vänner och folk involverade i laget jag spelar i. 

Jag har alla möjligheter att nå mina mål och drömmar. Och vissa dagar känner jag en kraft inom mig som inte funnits där tidigare. En målmedvetenhet och ett självförtroende starkare än någonsin. Jag är helt säker på att det är krafter min pappa har skickat till mig från platsen han är på nu. En utomjordisk kraft så stark att det är omöjligt att ignorera den. 

Men sorgen lägger sig allt som oftast som ett tungt täcke runt mig och jag orkar inte ta tag i något. Jag orkar inte kämpa för att mina drömmar skall besannas. Jag bara gråter och saknar. Jag är trött på att vara så här ledsen. Jag orkar inte gråta mera nu. Jag vill bara vara lycklig igen. Hur länge skall jag må så här? Kommer det någonsin kännas bättre? 

Jag vill att de där stunderna med superkraften skall sitta i längre. Jag vill vara lycklig igen. För det är det enda min pappa brydde sig om. Sina barns lycka. Pappa jag försöker, det går bara inte så bra just nu. 

(((Over and Out)))