Men det fanns ingen pappa att ringa. Jag ville ringa någon men visste inte vem för det var ju alltid pappa jag ringde för att snacka fotboll in i minsta detalj. Det var pappa som ville veta ord för ord vad coach sagt. Det gjorde så ont. Ibland gör det så fruktansvärt ont och det är som om att jag verkligen inte kan förstå att han är borta. För hur kan någon bara försvinna? Hur kan han bara vara helt borta? It does not make sense to me.
Idag vaknade jag upp till seriepremiär och fars dag. Den första fars dag då pappa inte är här. Jag ville spy när jag vaknade enbart för att det var så jobbigt att tackla. Samtidigt måste jag peppa mig själv för match. Igen väntade jag på ett sms som aldrig skulle komma. "Lycka till hjärtat. Nu tar vi dom. Kärlek/ Papi". Så skulle han ha skrivit. Och jag skulle ringt honom efter matchen och berättat att vi vann 8-0 och att det var så himla kul att spela serie match igen.
Men pappa finns inte mera. Så 8-0 i premiären känns... jag vet inte. Jag vill bara ha pappa här och dela glädjen med honom. För ingenting känns som förr. Ingen glädje är äkta glädje för den där sorgen är så stor och gör så himla ont.
Jag önskar jag var hos mina syskon idag. Jag saknar dem. Det känns som om de är de enda som förstår smärtan för de bär också på den.
Jag vet dock att pappa var med mig på planen idag. Innan han dog sa han att han skulle vara med varje match, varje minut, och att jag skulle känna hans närvaro. Jag kände den pappa, och jag vet att du är så himla stolt. Jag älskar dig pappa. Seger i premiären är en riktigt bra fars dag present, det vet jag att du tycker. Vi "ses" nästa söndag papi, tills dess får vi träffas i mina drömmar. Var du än är, vet att vi älskar dig. Att vi saknar dig. Att våra liv nu är så mycket fattigare. Du var och kommer alltid vara, världens bästa pappa.
1 kommentar:
Du vet vad han hade skrivit eller sagt. Och det gjorde han ju nu också, bara att han gjorde det genom dig. Han är ju fortfarande med dig, i dig. Stort grattis till vinsten och stor kram!
Skicka en kommentar