Precis som sin mamma

I Söndags tog jag med mig Kiara och Nicos i bilen och körde till ett ställe där jag visste att vi kunde springa runt fritt alla tre. En lång grusväg mellan massa fält, inga bilar, inga turister - bara natur och vi. Det var helt underbart. Kiara fick se massa tuppar, hönor och kycklingar och utbrast glatt "Chicken, chicken!!!". Hon har pratar om den promenaden hela tiden. "Walkies?" frågar hon och tittar på mig med sina stora blå. 

Så idag efter middagen satte jag henne i vagnen för en eftermiddagspromenad med Nicos. Hon satt i den i ca fem minuter, tills vi kom till en grusväg i närheten av vårt hus. Då ville hon gå och jag lät henne. Vi gick hela vägen till Protaras, vilket är en rätt bra bit för så små ben, och hela vägen tillbaka. På hemvägen gick vi på den breda trottoaren intill stora vägen och hon var så duktig. "Mamma, hand" sa hon och räckte upp sin lilla hand för mig att hålla. Så gick vi så hela vägen hem. Promenaden tog en timma och fyrtio minuter. Det var väl inte riktigt meningen men hon älskar verkligen att gå, precis som sin mamma. 

I söndags - Kiara och Nicos

När vi kom hem var det bara att bada henne och så la jag henne i sin säng med sin välling och gick ner och satte mig i soffan. Inte ett ljud hördes från övervåningen. När jag gick upp och kollade till henne sov hon och vällingflaskan stod tom brevid sängen. Jag blir så varm inombords. Hon är en sådan himla duktig liten tjej. Hon är så "lätt". Hur blev hon sådan? Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna en sådan liten glad och fin dotter som hon. Men mitt liv är så fyllt av kärlek nu när hon finns att jag inte kan sluta att le just nu. Min lilla tjej. Mamma älskar dig så. 

(((Over and Out)))