So Long Sweden

Helt plötsligt känns det väldigt jobbigt att jag skall lämna Sverige igen. En vecka har gått galet fort och det finns människor som jag håller varmt om hjärtat som jag inte hunnit träffa.

Jag har iallafall spenderat mycket tid med min pappa och min bror. Även med mamma och syster. Det känns skönt, men jag hatar att lämna dem. Jag önskar så att jag kunde ta med mig dom, men jag har redan fem kilo övervikt på väskan och jag skall i med en frysbag med svensk mat också.

Till er som vet att ni är berörda; Jag älskar er, jag kommer sakna er så himla mycket. Kom ner snart och hälsa på mig och tusen tack för en underbar påskvecka!

(((Over and Out)))

Sverige

Nu har jag snart varit i Svea i en hel vecka. I fredags när jag kom så grillade vi på mammas altan. Bror och tjej joinade oss och jag bjöd på mojitos. Hallonmojitos. Första gången jag försökte mig på att göra det och dom smakade faktiskt kanon. Helt klart sommarens drink för mig!

På lördag kom bror och hämtade mig tidigt då vi skulle ut i bushen. Helt ärligt, Tanum elelr något heter det och där bor typ 3 personer. Kanske några fler men jag såg bara tre iallafall.

Eftersom vi var på landet levde jag mig in i rollen som bonde.

Jag körde race med en gammal rostig volvo 240 på åkern:



Jag körde race (nåja) med en gammal traktor. Helcoolt måste tilläggas...

Och jag somnade klockan 10.30 utmattad av att ha druckit alkohol i tio timmar:

Rena fötter hade jag också. Men som bonde kvittar det.

Måndagen spenderades med far och syster med familj och bror med tjej i slottskogen. Leka leka leka blev det. Wictor, minstingen, har äntligen slutat kalla mig Fitta och lärt sig säga R. Nu heter jag istället FRRRRida, med en väldans betoning på rét. Härliga unge!

Tisdagen gick i shoppingens tecken. Men innan dess fixade jag mitt pass. Ser alla ut som dömda fångar på sina passkort eller är det bara jag? Efter shopping åkte jag hem till mormor där det bjöds på vin och massa prat. Härligt! Kvällen spenderades på Lilla London med min granne Jessica. Så gott att kunna sitta och prata med sina vänner.

Idag har jag rensat ut alla lådor hos mamma. 12 stycken blev tre. Vad skit man hade packat ner då! Alla vettiga grejer ligger i fyra lådor som syrran skall få gå igenom. Köksgrejer, vaser och annat man brukar ha i sitt hem. Kommer bli dyrt om jag någonsin bestämmer mig att flytta hem till svea igen, får börja om från noll.

Snart skall jag in till stan o träffa Betty. Efter det blir det fest på stan med syrran.

DAGENS I-LAND PROBLEM:

Jag har ingen aning om vad jag skall ha på mig. Shoppat så mycket att jag har för mycket att välja på. Det händer ju inte alltför ofta!!!

(((Over and Out)))

i take u with me in my heart baby

Imon åker jag till Sverige. Just nu är allt jag kan tänka att jag kommer sakna min pojkvän galet mycket! Hur skall jag kunna sova utan honom bredvid mig? Hur kommer jag kunna skratta så jag får ont i magen utan honom som skrattar med mig? Jag är ju fortfarande så himla nykär!

(((Over and Out)))

Tack Hotmail!

Jag har kommit över finalförlusten och ser faktiskt tillbaka på dagen med glädje. Det var jäkligt häftigt att vara med om att spela final. Jag har även sett matchen nu i efterhand då den visats på repris på TV. Jag hade handsvett när jag kollade. Det var sjukt kul att se mig själv spela, men samtidigt galet nervöst. Jag satt och hejjade på mitt eget lag precis som om jag inte redan visste resultatet. Haha. =P Med detta har jag även fått ett nytt erbjudande om att spela Champions Leauge. Sjukt kul. Jag tackade ju nej förra året då jag hade problem med foten och då det inte kändes helt rätt. Jag tackade nej i år igen. Men de ger inte upp lika lätt detta året. Så jag har gått med på ett möte. Vi får se vad dom erbjuder och vad dom kan ordna så att det funkar för mig och för dem. Annat än fotbollssnack. På fredag kommer jag hem till underbara Svea. Det känns kosntigt, att jag helt plötsligt skall hem o hälsa på. Det kom rätt plötsligt. Iallafall, jag åker ju alltså på fredag, och då min älskling har jobbat, eh, typ 20 timmar om dygnet de senase veckorna så har han nu tagit hela tre kvällar ledigt. Idag, onsdag och torsdag. Så att vi kan mysa ordentligt innan jag åker iväg. Bästa Kevin. <3 Ikväll skall vi vara hemma och mysa. Det blir kinamat och film! Och det skall vi göra snart, så enda anledningen att jag ens satte mig här var för att säga det at tom ni skickat mejl till mig så har jag inte fått det. Eller, jag har raderat det. För jag hade 1163 olästa mejl. Japp du gissade rätt, jag kollar inte mejlen alltför ofta. Men det var igentligen inte det jag ville säga här heller. Utan jag ville dela med mig av vad Hotmail informerade mig om efter jag raderat alla era loveletters;

För er med dålig syn står det alltså: "Oj, din inkorg är verkligen tom! (Du vet väl att du kan ta emot meddelanden från andras e-postkonton?). Tack hotmail, det hade jag ingen aning om!!!

(((Over and Out)))

Cypriotiska Cupen - FINAL

Det är lördag morgon och vädergudarna bjuder på strålande solsken för att fira sista matchen för säsongen. Cupfinal mellan serievinnarna Apollon och mitt AEK KONSTANTIAS. Vi har dagen innan haft en underbar träning med glatt humör och fina gula t-shirtar med trycken "You know what it is... BLACK AND YELLOW BLACK AND YELLOW" och "Det är speciellt att vara AEK". Vi är mer än redo när vi alltså kliver på spelarbussen som skall ta oss till Nicosias nationalstadium.

Det är en speciell känsla att gå in under stadium. In till omklädningsrummet som är cirka 10 gånger större än hela min lägenhet. Vi lämnar våra väskor och går genom spelargången in på planen. Den är perfekt. Jag ryser och tänker att jag är precis där jag skall vara.


Under uppvärmningen fylls stadion på och flera hundra har tagit sig till Nicosia för att se två topplag fightas om guldet. Resten sitter bänkade framför tv´n för att följa oss där.

Klockan är snart 15.00 och jag skall till att spela min viktigaste match här på Cypern. Jag har tro på mig själv och tillit till mitt lag.

Vi börjar fantastiskt bra och har hela tiden tryck mot Apollons mål. Först femton minutrarna är våra. Men så får Apollon en chans. De är så enormt skickliga, bättre än någon jag spelat med eller mot i Sverige. De sätter sina chanser utan att blinka. Det är fantastiska mål som trillar in bakom mig. Inget jag kan göra åt saken. 4 mål. Fyra mål. Fyra!!! Vi går in i omklädningsrummet i halvlek och undrar vad fasen det var som hände. Men stegen in dit är tunga.

I andra halvlek rycker vi upp oss och spelar så som bara vi kan. Vi vinner halvleken med 3-2 men matchen slutar 6-3. Mina tårar ville aldrig ta slut. Jag kunde inte glädjas över ett silver. Det känns för tungt!!! Men med underbara lagkompisar och ledare så kunde jag snart inget annat än att lyfta en champagneflaska, skratta och fatta att vi precis har gjort något stort.

Kvällen spenderades tillsammans med laget på Kevins pub i Ayia Napa där vi åt fantastisk god mat och hyllade varandra för vår fantastiska insatts. Bucklan stod på bordet, silvermedaljerna hängde runt halsen och det skålades och sjöngs "Black and Yellow Black and Yellow". Vi fortsatte till Rock Garden för att avsluta på Black & White.

Nu, såhär i efterhand är jag extremt stolt över vad mitt lag lyckats uppnå. Vi kom trea i serien och tvåa i cupen. Vi har nått alla våra mål detta året och nästa kan bara bli bättre.

Jag älskar mitt AEK och tackar mina lagkamrater för en underbar final. Jag kommer aldrig glömma den.

(((Over and Out)))

The day before THE day!

När jag var juniorspelare i Näsets SK hade vi en rutin innan varje match. Våran tränare Kråkis bad oss blunda och visualisera en målbild. När jag skulle spela anfallare var min målbild alltid ett fantastiskt mål. En långboll från Jennie som jag tog ner på bröstet, fintade bort två försvarare och drog ett dunderskott rätt upp i krysset. Som målvakt var det den där grymma räddningen som en målvakt gör en gång i sin livstid. Som Ravellis straffräddning VM 94. Det skulle alltid vara en avgörande räddning, 90 minuter spelade. Det står 1-0 till Näset när motståndarnas anfallare kommer fri och drar ett otagbart skott upp i krysset. Men! Vad händer? Frida är där, som en puma har hon kastat sig från ena sidan målet till andra och har ena handen bakom bollen, hon räddar!! Näset SK vinner!!!

Jag älskade den där minuten precis innan match. Det var att ladda!

Jag har nu spelat tre säsonger som proffs i AEK här på Cypern. Tre härliga år. Sedans jag kom hit har jag haft en målbild. Att få spela final. Att få känna den glädjen igen.

Idag är det fredag, det är dagen innan cup finalen. Jag har svårt att förstå att min målbild förverkligats. Det känns underbart. Jag vill inte att den här känslan skall försvinna. Men jag längtar ändå tills domaren blåser igång matchen 15.00 imorgon på Nicosia National Stadium. AEK mot Apollon. Min målbild innan matchen kommer nog likna den jag hade som 13-åring. Men jag hoppas på att vi tar en snabb 2-0 ledning. =)

Matchen TV-sänds på CytaVision 1 klockan 15.00 cypriotisk tid. 14.00 i Sverige. Ni kommer kunna se den på internet för, tror jag, en summa på cirka 50 kronor. Jag kommer lägga upp mer information om hur ni går tillväga. Så håll utkik här på bloggen för mer information. Imorgon skall jag alltså spela den största matchen i min proffskarriär. Äntligen.

(((Over and Out)))

Semifinal, Cypriotiska Cupen 2011

Klockan är 10.30, det är söndag och regnet öser ner. Vi, spelare - ledare - och president samlas inne i Paralimni Stadium. Det skrattas lite, det dunkas i ryggar, det laddas för semifinal. Det finns något i luften, något som saknats under seriespelet. Det är en säkerhet som svävar där. En känsla av att vi faktiskt kan göra detta. Vi kan vinna. Vi kan gå till final.

Startelvan: Ximel, Fotti, Andri, Jag, Anna, Natta

Dora, Flora, Loungri, Olga, Andria.

Regnet fortsätter piska när domaren blåser igång Semifinalen mellan AEK Konstantias och Vamos. Matchen är hård från första början, men det där som svävade i luften innan matchen finns kvar. Vi spelar lugnt och kontrollerat, vi har tålamod. Vi snackar, hjälper varrandra och vi är äntligen ett lag som förstår att vi kan gå hur långt som helst.

Helt plötsligt, från ingenstans - kommer det. Natta drar till ett skott. Det sitter precis där det ska. Bakom målvakten in i nätet. Det tar en stund innan vi fattar att vi leder. Glädjen vet inga gränser. Jag låter bilderna tala för sig själva för känslan går inte att beskriva i ord.

Men det är en halvlek kvar. Vi kämpar och vi sliter. Vi peppar varandra och vi vill. Vi vill vinna så mycket.

I andra halvlek byts Flora ut och in kommer Cleo. Andria byts ut mot Galia. Vi fortsätter kämpa. Galia drar iväg en perfekt pass mellan Vamos försvar som Cleo möter upp efter en grym löpning. Cleo är fri med målvakten. Hon sätter den och jublet vet inga gränser. Vi vet nu. Vi vet att vi tagit en finalplats.

Domaren blåser av matchen och känslorna i kroppen går inte att kontrollera. Glädjetårar, sång, jubel, kramar, AEK.

You know what it is, aha! BLACK AND YELLOW, BLACK AND YELLOW!

(((Over and Out)))