Cypriotiska Cupen - FINAL

Det är lördag morgon och vädergudarna bjuder på strålande solsken för att fira sista matchen för säsongen. Cupfinal mellan serievinnarna Apollon och mitt AEK KONSTANTIAS. Vi har dagen innan haft en underbar träning med glatt humör och fina gula t-shirtar med trycken "You know what it is... BLACK AND YELLOW BLACK AND YELLOW" och "Det är speciellt att vara AEK". Vi är mer än redo när vi alltså kliver på spelarbussen som skall ta oss till Nicosias nationalstadium.

Det är en speciell känsla att gå in under stadium. In till omklädningsrummet som är cirka 10 gånger större än hela min lägenhet. Vi lämnar våra väskor och går genom spelargången in på planen. Den är perfekt. Jag ryser och tänker att jag är precis där jag skall vara.


Under uppvärmningen fylls stadion på och flera hundra har tagit sig till Nicosia för att se två topplag fightas om guldet. Resten sitter bänkade framför tv´n för att följa oss där.

Klockan är snart 15.00 och jag skall till att spela min viktigaste match här på Cypern. Jag har tro på mig själv och tillit till mitt lag.

Vi börjar fantastiskt bra och har hela tiden tryck mot Apollons mål. Först femton minutrarna är våra. Men så får Apollon en chans. De är så enormt skickliga, bättre än någon jag spelat med eller mot i Sverige. De sätter sina chanser utan att blinka. Det är fantastiska mål som trillar in bakom mig. Inget jag kan göra åt saken. 4 mål. Fyra mål. Fyra!!! Vi går in i omklädningsrummet i halvlek och undrar vad fasen det var som hände. Men stegen in dit är tunga.

I andra halvlek rycker vi upp oss och spelar så som bara vi kan. Vi vinner halvleken med 3-2 men matchen slutar 6-3. Mina tårar ville aldrig ta slut. Jag kunde inte glädjas över ett silver. Det känns för tungt!!! Men med underbara lagkompisar och ledare så kunde jag snart inget annat än att lyfta en champagneflaska, skratta och fatta att vi precis har gjort något stort.

Kvällen spenderades tillsammans med laget på Kevins pub i Ayia Napa där vi åt fantastisk god mat och hyllade varandra för vår fantastiska insatts. Bucklan stod på bordet, silvermedaljerna hängde runt halsen och det skålades och sjöngs "Black and Yellow Black and Yellow". Vi fortsatte till Rock Garden för att avsluta på Black & White.

Nu, såhär i efterhand är jag extremt stolt över vad mitt lag lyckats uppnå. Vi kom trea i serien och tvåa i cupen. Vi har nått alla våra mål detta året och nästa kan bara bli bättre.

Jag älskar mitt AEK och tackar mina lagkamrater för en underbar final. Jag kommer aldrig glömma den.

(((Over and Out)))