Semifinal, Cypriotiska Cupen 2011

Klockan är 10.30, det är söndag och regnet öser ner. Vi, spelare - ledare - och president samlas inne i Paralimni Stadium. Det skrattas lite, det dunkas i ryggar, det laddas för semifinal. Det finns något i luften, något som saknats under seriespelet. Det är en säkerhet som svävar där. En känsla av att vi faktiskt kan göra detta. Vi kan vinna. Vi kan gå till final.

Startelvan: Ximel, Fotti, Andri, Jag, Anna, Natta

Dora, Flora, Loungri, Olga, Andria.

Regnet fortsätter piska när domaren blåser igång Semifinalen mellan AEK Konstantias och Vamos. Matchen är hård från första början, men det där som svävade i luften innan matchen finns kvar. Vi spelar lugnt och kontrollerat, vi har tålamod. Vi snackar, hjälper varrandra och vi är äntligen ett lag som förstår att vi kan gå hur långt som helst.

Helt plötsligt, från ingenstans - kommer det. Natta drar till ett skott. Det sitter precis där det ska. Bakom målvakten in i nätet. Det tar en stund innan vi fattar att vi leder. Glädjen vet inga gränser. Jag låter bilderna tala för sig själva för känslan går inte att beskriva i ord.

Men det är en halvlek kvar. Vi kämpar och vi sliter. Vi peppar varandra och vi vill. Vi vill vinna så mycket.

I andra halvlek byts Flora ut och in kommer Cleo. Andria byts ut mot Galia. Vi fortsätter kämpa. Galia drar iväg en perfekt pass mellan Vamos försvar som Cleo möter upp efter en grym löpning. Cleo är fri med målvakten. Hon sätter den och jublet vet inga gränser. Vi vet nu. Vi vet att vi tagit en finalplats.

Domaren blåser av matchen och känslorna i kroppen går inte att kontrollera. Glädjetårar, sång, jubel, kramar, AEK.

You know what it is, aha! BLACK AND YELLOW, BLACK AND YELLOW!

(((Over and Out)))