Första träningsmatchen

Efter två års frånvaro och enbart tre träningar gjorda var det så dags för min första träningsmatch i nya laget. FC Famagusta. Förutsättningarna för att jag skulle göra en lyckad debut var väl sådär. De blev mindre ju närmre matchstarten vi kom. Att vara målvakt är en helt annan sport än att spela ute. Mycket för en målvakt hänger enbart på psyket. Har man ett starkt psyke har man förutsättningar till att bli en duktig målvakt. 

Jag har alltid haft ett starkt psyke. Men. På grund utav alla personliga omständigheter så är det jävligt svagt just nu. Dock glömmer jag alltid allt annat som försigår i mitt liv så fort jag kliver på planen. Därför är fotboll så magiskt för mig. På planen finns inga bekymmer. Det är bara fotboll som regerar i min hjärna. 

Tillbaka till psyket. Jag är alltid nervös innan match. Men det försvinner alltid när jag värmer upp. Jag har alltid kört samma rutin innan match. Exakt samma övningar där jag får nöta in och bygga upp mitt självförtroende. Där alla nerver bara försvinner och jag vet att jag är bäst. 

Idag blev det inget med det. Uppvärmningen var usel. Därav blev även mitt psyke uselt. Jag kom aldrig in i matchen som jag hade velat, fick aldrig igång snacket och gjorde aldrig några kalasräddningar som jag brukar. Okej, jag tror inte att någon hade förväntat sig det heller, men bollarna som rullade in bakom mig är sådana som vanligtvis hade varit lätta som fasen för mig. 

Jag hatar att vara dålig. Jag avskydde matchen idag. Varje sekund. Jag gjorde ju inga misstag direkt men jag gjorde ju inte heller något direkt bra. Sjukt tråkigt att börja så här. Men å andra sidan är det ju det här träningsmatcherna är till för. Att komma in i spelet och få igång allt... Jag är ändå realist och förstår att det kommer ta tid att komma tillbaka. Jag hoppas bara att alla andra förstår det också. För jag vet att jag KAN bli lika bra som jag var, och att jag KOMMER att bli det. 

 Ny kategori: FC Famagusta

(((Over and Out)))