Hej älskling

Följande konversation utspelades över sms en dag i November 2009 mellan mig och Jon.

J: See you online later?
F: No cause I dropped my computer on the floor and now it aint working.
J: Excuse? You Dropped it? Im sorry but I thought you were a proffesional goalkeeper?
F: Well yes but you see I dropped it behind my head so I didnt see it actually fall on the floor.
J: ??? Your freeking kidding me? You dropped your computer behind your head? Wow, your some goalkeeper you are.

Vad Jon vägrade inse trots upprepade försök att förklara var att -ndatorn låg på ett bord, jag gick förbi och plums så var den helt plötsligt på golvet.

I 3 månader har jag sörjt denna enorma förlust. Mest den sista veckan då vi har fått internet hemma och mina roomies suttit mer eller mindra klistrade vid sina datorer. (Pik...). Så det var dags. Här är den, min nya lila älskling.

(((Over and Out)))

Sluta tänk

Idag är en sådan dag. En dag då allt känns hopplöst. Jag är här för att spela fotboll men kan inte ens göra det. Vad gör jag då här? Jag vet att det bara är en sådan dag. Saknar mamma. Saknar pappa. Saknar syster och systerbarn. Brorsan! Ja, en sådan dag... det går över. Imorgon mår jag bra igen.

(((Over and Out)))

Tisdag morgon

God morgon världen!
Hoppas ni sovit gott. Det gjorde vi. Nicos låg i mina armar och snarkade gott. Så mysigt.


Nu drar vi in till Napa och Mario där jag återigen skall få behandling. Ha en fin tisdag!

(((Over and Out)))

Söndags&Måndags Bus

Nicos vet hur viktigt det är att ladda med vatten innan en match och drog därför runt på denna flarran under hela våran morgon promenad.

Efter matchen var vi en hel hög med tjejer som tyckte att en öl skulle sitta fint. Efter mega gott käk med laget på Stonegrill åkte vi därför tillsammans till Romeo Inn för ett par. Där satt vi ett par timmar. Jag, Ximel, Natta, Koulla, och Dora var som alltid kvar sist.


Jag & Ximel var inte redo att slänga in handduken när de andra gjorde det och blev därför glada över en inbjudan via sms hem till Rodilsons där det skulle bjudas på öl och pizza.

Victor

Vi hade det jätte mysigt. Jag säger som Ximel, "Det är så härligt att umgås med killar som är fotbollsproffs. Dom är så vältränade, sexpack på magen o välsvarvade armar". Jo, jag håller verkligen med, inget fel på att vila ögonen på dom här grabbarna!

Efter någon timma kom även Tavares och två killar från Sotira. Det blev en rätt galen fest och när jag kom hem vid två på natten somnade jag så fort jag la huvudet på kudden. (Efter en lång prommis med Nicos...)

Idag skippade jag grekiska lektionen då alla genetiv och ackusativ fick mig att må illa... (kan det varit ölen? nääää!) Jag gick och la mig istället. Efter ett tag var glassbegäret för stort för att förneka så jag & Ximel tog hummern in till Paralimni där vi även stannade på torget och käkade varsin crepes. (Världens bästa! Vit choklad, jordgubbar och krossade Kitkat... yammi!)


Hem för mera frisk luft tillsammans med min lilla buse och sedan var det bara att ge sig iväg till Elias för mer shockwaves behandling.


Jag passade även på att fråga om Elias kunde kolla min axel. Landade konstigt när jag slängde mig igår på matchen och fick galet ont. Det visade sig att jag troligtvis fått muskelproblem i bägge armar, nacke och nerför ryggen. Troligtvis även inflammation vid nyckelbenen. Suck. Jag blir så trött. Jag får gå till Dr.Costas igen, min bästa polare numera! Var ju även hemma hos honom klockan nio igår morse för att få spruta i rôva så att jag skulle kunna spela matchen utan allt för mycket smärta... haha...

Nej nu skall jag ut med lillkillen igen. Hoppas ni haft en härlig start på veckan hemma i Svea.

(((Over and Out)))

Stormatchen - eftertjôtet

Klockan 11.00 blåste domaren igång matchen på plan två i Paralimni. AEK Konstantias tog emot de obesegrade serieledarna Apollon.

Domaren för dagen är min favorit domare. Han tillåter hårt spel vilket matchen innehöll dom hela 90 minuterna. Apollon trycker på men vi spelar smart och försvarar oss väl. I mellan åt får Natta chansen att lägga en lång boll på Vlora som löper upp i banan. Det är så våra chanser ser ut. Vi har itne mycket annat att komma med framåt. Vi försvarar, försvarar, försvarar.


0-1 kommer på ett inlägg från min högerkant, jag slänger mig och lyckas få en riktningsändring på bollen. Tyvärr rätt på en Apollon spelare som får lägga in bollen i mål.

Jag beundrar mina lagkamrater för att ingen av oss slutade kämpa. Vi koncentrerade oss ännu mera, sprang ännu snabbare och tryckte till ännu hårdare. Plötsligt händer det.

Ximel får ett uppspel från vänsterkansten, toutchar den vidare till Natta som drar iväg en långboll i mitten som Vlora löper på, målvakten rusar ut, bollen studsar en gång i marken innan Vlora kaxigt lobbar bollen över Apollons svagaste länk - målvakten. Tokjubel bryter ut! AEK Konstantias har lagt mål på Apollon!

Domaren blåser för halvtidsvila och coach ber oss lägga oss ner på golvet i omklädningsrummet. Inget lag orkar försvara sig i 90 minuter. Vila benen. Så mycket det nu går... Andra halvlek startar.

Vi försvarar oss fortfarande och vill ha med oss den där poängen.



Tyvärr får dom in ytterligare två mål då vi inte orkar försvara oss ordentligt i slutet av matchen. Matchen slutade 1-3. Men vi skall inte glömma att Apollon är ett lag med enbart heltidsproffs. De är mycket starkare än något annat lag på ön och har 13 raka segrar i ryggen.

Vi gjorde en otroligt bra match, vi kämpade och gav aldrig upp. Vi spelade fin fotboll de gånger vi hade bollen. Apollon gör inte ett enda felpass, aldrig. Vi fick in ett mål och hade kunnat få med oss en poäng. Men sådan är fotbollen, en match är i minst 90 minuter. Bollen måste i mål (eller i mitt fall, aldrig få komma in i mål..)

All eloge till mitt underbara lag. We did well.

(((Over and Out)))

Stormatchen - försnack

Ni minns första mötet? Då GT så vänligt citerade mina ord här på bloggen om hur jag ville ge domaren en käftsmäll? länk. Den matchen slutade 2-1 till Apollon. I returmötet skrällde vi och lyckades sno en poäng. 2-2.

Det var förra året.

I årets serie förlorade vi första mötet med 2-0.

Idag är läget helt annorlunda. Idag har vi 6 raka vinster i ryggen. Idag har vi självförtroende. Idag tror vi själva att vi kan vinna.

11.00 i Paralimni tar vi emot serieledarna och förra årets segrare Apollon.

Idag är det tre poäng som gäller! ATE´RE AEK!!!

(((Over and Out)))

På våran gata...

...ligger det fem hus. Uppbyggda på 70-talet då många cyprioter fick fly sina hem och den cypriotiska regeringen fick låta så kallade "flyktinghus" byggas upp runt omkring "det fria famagusta". Förra året fick dessa husägare en stor summa pengar var för att renovera sina hus. Nya golv, kök och badrum blev mångas prioritering. Så också i vårat hus, där byttes även alla dörrar, listor och väggarna målades i vitt.

Åter till vår gata.


HUS ETT. Här bor det en engelsk/grekisk kvinna med sin engelska man. Dom är väl i 60 års åldern och har en liten irriterande ful hund som inte tycker om andra hundar. Paret i sig är väldigt trevliga dom få gånger man ser och pratar med dem. Dom har gjort om hela sitt hus och målat det ljust grönt. Stenstatyer är deras stora passion och trädgården rymmer gröna porslinsgrodor, en halvmeter hög Snövit samt diverse vita stenfigurer.

HUS TVÅ ligger mitt imot vårat eget. Här bor också ett par i 60 års åldern. Mannen säger inte så mycket men vinkar glatt och hälsar när man ser honom. Hans fru har inga talproblem däremot. Munnen går i ett och hon älskar att skrika "Niiiiiicos" i en gäll ton så fort hon ser honom. I julklapp fick vi två fina ljushållare då hon har sett hur vi alltid har ljus tända på kvällarna. Hon är så gullig så. Jag har även blivit intvingad i huset på en vidrig efterrätt som hon precis hade gjort. Jag satt snällt och tuggade och svalde hårt och tänkte "hon är snäll frida, va trevlig, svälj, spy inte....". Jag uppskattar gesten enormt dock.

HUS TRE är gatans mest skrämmande hus. Här bor kvinnan vi kallar Zombie Grannen. Vi är alla lite rädda för den uråldriga dinosaurien där inne. Hon kan inte tala och folk säger att hon även är döv. Men vi tror hon fejkar dövheten då hon alltid verkar höra när vi kommer hem. Huvudet poppar fram bakom gardinen. När hon går utanför huset, vilket hon sällan gör, släpar hon ena benet lite lätt efter sig, vänster armen slänger och dänger längs ena sidan som om den är på väg att lossna och hon grymtar och stönar ljudligt. Helt plötsligt tittar hon på en och skriker "eoooohhh". Minst sagt läskigt....

I HUS FYRA bor våra favorit grannar. Nicos och Koulla. Dom är i 60 års åldern (kors!) dom med. Vi har många gånger varit hemma hos dem och fikat och ätit middag. Dom pratar inte mycket engelska men vi lyckas ändå kommunicera med varrandra. Dom är helt underbara. Två exempel;
*Vi har inte världens bästa tvättlinor. Dom ramlade liksom ner och all tvätt åkte i marken. Flera gånger om dagen sprang vi ut och hängde upp allt igen bara för att det rasat ner. En kväll hade Nicos fått nog av att se oss springa fram och tillbaka som dårar så han satte upp tre rejäla linor när vi sov som hittills inte rasat en enda gång.

*När jag skulle på morgon promenad med vovven gick vi förbi grannen Nicos och utbytte de vanliga morgonfraserna. Han hörde hur illa jag hostade så när jag kom tillbaka tvingade han in mig i huset på en kopp the med citron i som Koulla fixade åt mig. Jag fick även lite medicin och hon sa till mig att komma tillbaka om 1,5 timma då skulle hon ha soppa klart till mig. När Nicos kommer för att hämta mig sover jag Han tvingar tjejerna att väcka mig och drar med oss tre in i huset på denna fantastiska soppa. Jag mådde mycket bättre på kvällen och hostan var näst intill borta! Underbara grannar eller vad?!

HUS FEM är då vårat... det är givetvis rosa! Och jag behöver knappast berätta om vilka som bor i det eller hur?! The swedish girls...


Insidan av huset tar vi tag i en annan gång. Men jag hoppas jag har stillat er nyfikenhet lite nu?

(((Over and Out)))