Middag med utsikt

Deppandet igår fick sluta då jag hade en middag med vänner som väntade. Marre och Jonnie, jag och Kiara satte oss på Kalami som ligger så fint med utsikt över havet. Jag åt laxpasta, en av mina absoluta favoriträtter. Kiara åt majonäs. Typ. Beställde Chicken Nuggets till henne men det var inte mycket av den som hamnade i magen. Tänkte fingermat skulle vara roligare för henne men nästa gång vi är ute och äter så blir det spagetti och köttfärssås. Ungen älskar det. =) 

Maria och Jonnie

 Kiara

 Jag blir såååå bra på bild...eeh

 Utsikten

 Himlen över vår lilla by visade sig från sin bästa sida

När jag vaknade idag var jag full av energi. Jag är verkligen en människa som mår bäst när jag får umgås med vänner. Men, jag har varit väldigt dålig på det sedans Kiara kom till världen. Det är inte hennes fel, det är mitt fel. Känns jobbigt och komplicerat då ingen av mina vänner här nere har barn. Och som jag nämnt tidigare . de träffas alltid så sent på kvällarna, då både jag och Kiara sover. Haha. Jag har blitt gammal... 

Anyways, tillbaka till idag. Full av energi åkte jag till jobbet och tjänade grymma pengar. Man gör inte det här nere, tjänar bra med pengar alltså. Men mitt jobb, som jag startade för två veckor sedan, det betalar mer än bra. Minst tre gånger så mycket som ett "vanligt" jobb här nere. Vad jag jobbar med kan vi ta i ett senare inlägg. Men det jag ville komma till, det var att jag inte är deppig idag. Lite vänner dos igår och jobb idag så mår jag bra. Jag har varit hemma i fem dagar då Kiara varit sjuk och jag får verkligen panik på att bara gå hemma. Jag måste jobba för att må bra. Känna att jag gör någonting vettigt. Något produktivt. I belong. Eller något. Tror alla människor behöver känna sig behövda på ett eller annat sätt för att må bra. Eller?! 

Nu är det dags att sova. Tidig start imon med. Kiara skall vaccineras...

(((Over and Out)))

Morgondagen blir bättre

Att jag inte skrivit på länge beror på olika faktorer. Men här är jag. Igen, 

Livet är lustigt. Ena dagen mår jag hur bra som helst. Andra dagar gråter jag en himla massa och mår allmänt piss. Jag fattar inte hur mitt humör kan svänga så. Vissa dagar känner jag att jag är oövervinnlig och min framtid är ljus. Men dagar som idag känner jag bara en hopplöshet så stor och så betyngande att jag knappt orkar med dagen. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram. Usch. När jag skriver det så inser jag hur deppigt det låter. 

Livet är såklart inte bara piss. Jag har min underbara dotter. Hon förgyller varje sekund i mitt liv. Tack vare henne orkar jag ändå titta fram under täcket. Tack vare henne ler och skrattar jag. Tack vare henne orkar jag med dagarna. 

Jag har en sådan enorm längtan efter Sverige. Jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar här på Cypern längre. Jag får hemlängtan allt oftare, och den är allt starkare. Visst, jag bor i ett otroligt fint hus, har en swimmingpool på tomten och himlen är alltid blå och solen lyser. Men. Jag är helt ensam. Jag har ingen att dela detta med. Kevin jobbar jämnt på sommaren. Det är sjukt jobbigt att aldrig äta middag ihop, aldrig kunna gå ut o ta en drink tillsammans. Aldrig somna brevid varandra. Aldrig bara umgås. Jag är helt jävla själv. 

Inte konstigt jag vill hem till Svea. 

I Sverige har jag min familj. Min släkt. Mina vänner. 

I Sverige slipper jag vara ensam. 

Ensamheten gör så ont och äter upp mig inifrån. 

Att få skriva detta gör att hjärtat känns lite lättare. Jag har även gjort en lista. En lista på vad som är viktigt för mig och vad som gör mig lycklig. Brevid den en annan lista, på vad jag måste ändra på för att vara lycklig. Imorgon är en ny dag. Då tar jag tag i det. Idag tillåter jag mig själv att vara deppig och tråkig. Iallafall fram tills Kiara vaknar igen. Då skall jag le och vara glad - för min dotter förtjänar en glad mamma.

(((Over and Out)))

Underbar Dag

Så, idag fick jag en jätterespons från andra mammor angående mitt tidigare inlägg idag. Det är fullständigt normalt att vara så trött som jag är. På något knepigt sätt gav det mig energi. Att veta att det inte är något fel på mig. Att man helt enkelt blir väldigt trött av att ta hand om ett barn (eller flera). Det är liksom ingen som berättar för en hur trött man faktiskt blir av att vara förälder. Haha. Hur trött man än blir så är det ju verkligen det mest fantastiska som finns. 

Kevin åkte till jobbet strax innan Kiara vaknade så jag och lilltjejen har haft dagen för oss själva. Vi käkade lunch när hon vaknat o sedan tog vi ut Nicos på en timmas promenad. Sträckan vi gick tar mig vanligtvis en kvart men Kiara ville ju såklart gå själv. Blev många stopp. Min fasa är att hon blir som mig, när jag var liten älskade jag alla äckliga småkryp... slemmiga sniglar, spindlar, larver... allt skulle jag plocka upp och visa mamma eller vem som nu var med mig. Under vår promenad idag så roade sig Kiara med att plocka sniglar. Och krossa dem i händerna. Det var mysigt. Sådan mor sådan dotter?

Jag hade shorts premiär idag. Jag tänker så här. "Mina ben kommer aldrig bli bruna om de aldrig får se solen". Så jag lät världen bländas. Skönt var det! Efter våran promenad hängde vi på lekplatsen i en timma. Jag bakade muffins igår se dem mumsade vi i oss på rutschkanan. Kiara gav Nicos en också. Han slurpade i sig hela! 

När vi kom hem busade vi en massa, sedan lagade vi köttfärsås och spagetti - Kiaras favoriträtt. Efter det blev det bad och mys i soffan med välling och Kiaras favoritbok "Rally och Lyra" som hon vill att jag skall läsa för henne varje kväll. Hon somnade mitt i boken men jag läste klart ändå för den är så mysig. Vilken underbar dag det har varit. Jag känner mig så lyckligt lottad som har en sådan fin familj, en sådan underbar liten tjej. 

(((Over and Out)))

Fråga till er med småbarn

Det var väldigt länge sedan jag jobbade. Om man inte räknar med fotbollen. Alltså, ett jobb där jag måste vara på en viss plats vid en viss tid i en viss längd. Sommaren innan jag blev gravid om jag inte minns fel. Med andra ord, har jag inte haft ett vanligt jobb sedans sommaren 2012. Helt sjukt igentligen. Men nu är det så dags.

Imorgon börjar jag jobba. Skall hjälpa till på puben mellan 10.00 - 15.00 varje dag. Det innebär att våran lilla sessa kommer få gå längre på dagis. Jag hämtar henne vanligtvis halv två på dagarna. Nu blir det två timmar längre vilket jag inte tror är något problem. Hon brukar inte vilja lämna dagis när jag hämtar henne. Något jag tyckte var jätte jobbigt och pinsamt i början men jag har märkt att de flesta andra barnen ochså gråter och försöker slingra sig ur sina föräldrars armar på väg mot bilarna. Haha! Jag tar det som ett gott tecken, Kiaras dagis är helt enkelt roligt!

Anyways, imorgon då... jag är lite nervös för hur det kommer att gå. Jobba "hela" dagen, hämta Kiara, fixa middag, gå ut med hunden, åka och träna... alltså... hur får folk ihop det? En annan sak också, jag är konstant trött. Så himla trött att jag tror att jag skulle kunna sova två dygn i sträck om jag tilläts. Är det normalt? Är alla småbarnsföräldrar så här trötta? Jag har fått utskrivet Vitamin B6 och en annan tablett som skall göra mig piggare men jag tror inte de hjälper. Jag vill så gärna ha ett syskon till Kiara MEN, 1. Jag vill inte vara gravid igen och må illa i nio månader. 2. Jag skulle självklart bli ännu mera trött med en liten bebis att ta hand om och jag tror inte att jag skulle klara att leva på då. För denna tröttheten är verkligen jobbig. Är det normalt? Ni som har/ har haft småbarn? Är man konstant trött? Kommer man vara det resten av livet?

Kiara har varit sjuk i ett par dagar men verkade må bättre igen igår. Idag har hon svirat runt här hemma som den lilla rallybil hon vanligtvis är men så blev hon trött och somnade. Det var tre timmar sedan och hon sover ännu. Jag låter henne. Hon behöver det väl. Det har gett mig chansen att vila. Det blev till att ligga ute i trädgården och sola. Måste få färg på mina vita ben!

Nog med svammel. Nu vaknar min sessa hör jag! Ha en fin dag!

(((Over and Out)))

spännande

Vilken spännande dag det blev. Varit iväg och gjort ett foto jobb. Det första betalda. Det gick bra tror jag, skall kolla igenom alla bilder ikväll och skicka iväg de bästa för feedback. Jag hoppas kunden blir nöjd. 

Jag har även fått ett erbjudande idag som jag funderar över. Men det är lite grejer som måste gås igenom och bestämmas innan några beslut kan fattas. För jag är inte helt klar med hur, var och när... Men det låter kul, mer info när allt är utrett och klart. 

Just nu är det viloläge innan jag måste börja städa upp lite o plocka... fattar inte hur det kan bli så himla stökigt snabbt. Ungen är verkligen duktig på att skapa Kaos.  ;) 

(((Over and Out)))

Underbara plats

Fick två punkteringar på Kiaras vagn när jag gick till dagis igår. Tur att jag inte planerat att gå hem med henne också, vi skulle ju åka direkt till Ayia Napa för att fira farmor så vagnen åkte ju in i bilen. Imorse blev det därför att lämna henne med bilen och sedan gå med Nicos. Vi körde till ett nytt ställe igen och gick längs med havet. Underbart. 

Promenad vägen

Hur harmoniskt?

 Min stiliga lilla kille

 Detaljer som dessa får mitt designerhjärta att dunka hårdare

Underbara små undangömda stränder får mig att längta till sommaren.

Fredag idag, blir till att städa huset, åka och handla mat och ikväll blir det träning. Gårdagens träning var underbar. Det var varmt i luften och så duggregnade det. Älskar det. SÅ skönt när man slänger sig på gräset och bara glider fram och tar bollen. Jag har så himla kul på träningarna nu för tiden. Livet leker!

(((Over and Out)))

Förändring ger resultat

Vill man ha en förändring måste man göra saker annorlunda än tidigare. Dom orden ekar i mitt huvud. I tisdags var jag åter hos dietisten. Det hade gått 2 veckor sedans jag sist var där och med det skall jag vara två kilo lättare. Dock var jag sjuk i 1,5 vecka så vikten var helt oförändrad. Inte så konstigt. Men nu fasen. Nu vill jag gå ner tre kilo tills nästa besök om två veckor. Det kan unte vara helt omöjligt. 

Varje morgon tar jag med Nicos i bilen när jag åker och lämnar Kiara på dagis. På vägen tillbaka stannar jag någonstans och så promenerar jag och Nicos en lång sträcka. Men det är rätt tråkigt att gå runt planlöst, blir bara en 45 minuter på det sättet. 

Idag skippade jag bilen helt och satte Kiara i sin Rolls Royce fina vagn och så power walkade vi till dagis, tog 35 minuter. 30 tillbaka hem. Perfa! Hunden ligger utslagen på golvet och jag är redo att starta dagen! 

Förändring kan vara bra!

Idag fyller min fantastiska svärmor år så det blir födelsedags lunch med henne och familjen och ikväll har vi fotbollsträning. Jag har så himla kul på träningarna nu för tiden. Jag tänker så här; jag kan bara vara den jag är och göra mitt bästa. Så länge jag är sann mot mig själv och kämpar så mycket jag bara kan så blir allt bra. Positiv. 

Vi blev förresten lottade i samma grupp som Apollon (6 faldiga serie + cup mästare och innehavare av världsrekordet för flest spelade seriematcher i rad utan att förlora!) i cupen. Jag skall ha min revange och ta mitt lag till final. Oh yeah! 

(((Over and Out)))