Smile

Ibland måste man träffa botten för att resa sig igen - modigare och starkare. Botten var inte nådd, men det kändes så igår. Jag fick reda på en sak - inte från killen själv - utan från hans facebook sida. Det var som ett slag i ansiktet, eller kanske mer som en kniv i hjärtat. Ändå skrattade jag. På något vis visste jag att han skulle såra mig igen. Igen. Igen. Igen. Hur många gånger är det nu?!

Med bästa Natta satt jag och kollade på Vänner serien - där folk blir utbjudna på dejt hit och dit. Vi bestämde oss båda två - nu får det vara nog. Nu räcker det med hjärtesorg, förstår dom inte att vi är två riktiga kap så "to hell with them".

Vi gjorde i ordning oss och bestämde oss för att strosa runt i den heta fredagskvällen. Nu skall vi öppna våra ögon och se vad som finns där ute. Jag tog Nicos på en promenad och min nya beslutsamhet måste ha gett ifrån sig ett sken. Inom femton minuter hade jag fått ögonkontakt och flörtat lite med två snyggingar. En tredje stannade och pratade med mig och - Bjöd mig på en dejt. Resultat!

Jag tackade nej. Men jag gick därifrån med ett stort leende och ett självförtroende som sitter i även idag. Det finns så mycket där ute i världen, man måste bara öppna sina ögon, välja att se. Jag tittar nu.

Kvällen spenderade vi på Liquid där vi har varsitt span. "Det är fredag och här sitter jag med bästa Natta, spelar tavli, dricker frappe och tittar på en otroligt vacker man". Livet är vad man gör det till! Mitt liv vänner, det är verkligen värt att jubla över!

(((Over and Out)))