Stackars Kråkis!

Sitter i college. Har inte gjort något på hela dagen, är totally useless. Men jag är för fotbollslycklig för att jobba på mina projekt. Och det mina vänner, det var längesedan jag var det. Fotboll har, om jag skall vara ärlig, kännts som en belastning på senaste tiden. Har funderat på att lägga skorna och handskarna på hyllan. Eller. Handskarna iallfall. Spelat ute lite på träningarna det senaste och insett hur kul det är att vara anfallare. Det här med att vara målvakt var ju inget jag planerade direkt. Det var ju min juniortränare Kråkis som kom på den geniala idén. Själv ville jag fortsätta göra mål med min vapendragare Jenny Andersson. Vi var verkligen ett radarpar! Eller om sanningen skall fram ville jag stå i mål de matcher jag fick spela anfall och ville vara målvakt de matcher jag var anfallare. Stackars Kråkis. Jämt och ständigt var jag missnöjd med min position och sa att jag skulle minsann sluta spela fotboll. Till svar fick jag typ "jaja Frida, ses imon" och så gick den härliga gubben med jeansväst iväg med ett leende på läpparna. Kråkis alltså, han är bra han. Väldigt bra faktiskt. För om det inte vore för honom hade jag ju inte varit proffsmålvakt nu. Jag hade inte levt det underbara liv jag nu lever. Så Bästa Kråkis. Jag antar att jag får tacka dig för att du stod ut med mitt gnäll. Iallafall, sitter alltså i college nu. Ler med hela kroppen. Åt gårdagens vinst. Åt det underbara spelet fotboll. Åt att göra kanonräddningar i målet. Åt att vara målvakt. Åt minnen. Åt livet. Ler!

(((Over and Out)))