Kiaras Första Dag

Kiara är inne på sin andra vecka på dagis. Hon började på riktigt förra måndagen. Veckan innan det var det inskolning, då var hon på dagis 2-3 timmar om dagen bara. 

Givetvis ville både jag och Kevin vara med och lämna på första dagen. Kiara var så duktig, när vi gick ur bilen pekade hon på dagiset och sa "dääääj" (där). När vi kom in så gick hon direkt och tog en dockvagn, la sin nalle i den och började köra runt. Vi fick tysta smyga ut medans hon var upptagen med vagnen. Det var galet jobbigt att inte få krama och pussa och säga hej då. Men jag vet ju att hon skulle blivit jätteledsen då och det skulle vara ännu jobbigare. När hon upptäckt att vi gått därifrån blev hon ledsen och började gråta. Men det höll inte i länge, hon var snart igång och lekte med de andra barnen igen. Skönt det. 

Nu, inne på andra veckan, så går det lättare att lämna, jag har inte samma ångest längre. Fast jag saknar henne något otroligt under dagarna. Men i vanlig ordning så går dagarna galet fort. 

Så här såg det iallafall ut när vi lämnade Kiara för sin första dag på dagis. 

Kiara och Pappa

Kiara och Mamma

Finaste Kiara

Väl inne på dagis gick hon direkt och hämtade en dockvagn

Underbara unge. Som vi älskar dig. Tiden går så himla snabbt...

(((Over and Out)))

Superkraften

Jag har så mycket att glädjas över i mitt liv. Jag har massa personer runt omkring mig som vill mig det bästa och som vill hjälpa mig att nå mina mål och drömmar. Allt ifrån Kevin - min livskamrat och bästa vän till lärare, vänner och folk involverade i laget jag spelar i. 

Jag har alla möjligheter att nå mina mål och drömmar. Och vissa dagar känner jag en kraft inom mig som inte funnits där tidigare. En målmedvetenhet och ett självförtroende starkare än någonsin. Jag är helt säker på att det är krafter min pappa har skickat till mig från platsen han är på nu. En utomjordisk kraft så stark att det är omöjligt att ignorera den. 

Men sorgen lägger sig allt som oftast som ett tungt täcke runt mig och jag orkar inte ta tag i något. Jag orkar inte kämpa för att mina drömmar skall besannas. Jag bara gråter och saknar. Jag är trött på att vara så här ledsen. Jag orkar inte gråta mera nu. Jag vill bara vara lycklig igen. Hur länge skall jag må så här? Kommer det någonsin kännas bättre? 

Jag vill att de där stunderna med superkraften skall sitta i längre. Jag vill vara lycklig igen. För det är det enda min pappa brydde sig om. Sina barns lycka. Pappa jag försöker, det går bara inte så bra just nu. 

(((Over and Out)))

Vi vann premiären pappa

Igår innan träning tog coach mig åt sidan. Han sa att han utsett mig till andra kapten för laget. Hade jag varit utespelare hade jag varit förstavalet då han vill ha kapten ute på planen. Han sa en massa fint som gjorde mig väldigt glad. Jag vet att jag har mognat som fotbollsspelare och som människa. Att det märks på planen samt utanför gör mig glad. Men när jag kom hem blev jag så himla ledsen. I vanliga fall skulle jag ringt pappa och berättat ord för ord vad coach sa till mig. Tillbaka hade jag fått svaret att det var fantastiskt och det bara är att köra på så vinner vi ligan tillsammans. Han hade peppat mig inför seriepremiären som var idag.

Men det fanns ingen pappa att ringa. Jag ville ringa någon men visste inte vem för det var ju alltid pappa jag ringde för att snacka fotboll in i minsta detalj. Det var pappa som ville veta ord för ord vad coach sagt. Det gjorde så ont. Ibland gör det så fruktansvärt ont och det är som om att jag verkligen inte kan förstå att han är borta. För hur kan någon bara försvinna? Hur kan han bara vara helt borta? It does not make sense to me.

Idag vaknade jag upp till seriepremiär och fars dag. Den första fars dag då pappa inte är här. Jag ville spy när jag vaknade enbart för att det var så jobbigt att tackla. Samtidigt måste jag peppa mig själv för match. Igen väntade jag på ett sms som aldrig skulle komma. "Lycka till hjärtat. Nu tar vi dom. Kärlek/ Papi". Så skulle han ha skrivit. Och jag skulle ringt honom efter matchen och berättat att vi vann 8-0 och att det var så himla kul att spela serie match igen.

Men pappa finns inte mera. Så 8-0 i premiären känns... jag vet inte. Jag vill bara ha pappa här och dela glädjen med honom. För ingenting känns som förr. Ingen glädje är äkta glädje för den där sorgen är så stor och gör så himla ont.

Jag önskar jag var hos mina syskon idag. Jag saknar dem. Det känns som om de är de enda som förstår smärtan för de bär också på den.

Jag vet dock att pappa var med mig på planen idag. Innan han dog sa han att han skulle vara med varje match, varje minut, och att jag skulle känna hans närvaro. Jag kände den pappa, och jag vet att du är så himla stolt. Jag älskar dig pappa. Seger i premiären är en riktigt bra fars dag present, det vet jag att du tycker. Vi "ses" nästa söndag papi, tills dess får vi träffas i mina drömmar. Var du än är, vet att vi älskar dig. Att vi saknar dig. Att våra liv nu är så mycket fattigare. Du var och kommer alltid vara, världens bästa pappa.

(((Over and Out)))

Uppklädd kossa?

Idag har varit en väldigt bra dag. Hela veckan har varit rätt bra faktiskt. Jag måste säga något som jag inte trodde jag skulle säga efter de första träningarna med det nya laget, men... Jag älskar det! Jag älskar mitt lag, alla är så jäkla duktiga och så himla roliga. Vi skrattar mycket mellan övningarna och det är skönt.

Idag skrattade jag så jag höll på att kissa ner mig när ett missförstånd i språket blev till att en i laget "skulle duscha efter träningen och sedan åka till afrika och adoptera några ungar". Vad hon igentligen skulle göra var att spela på lotto. Haha! Fråga inte hur det blev så fel! 

Jag är inte heller så galet trött efter träningarna utan fungerar som människa även efter passen numera. Framsteg. 

För övrigt fyller jag år imon. 31. Trettioett. Trea, Etta. Konstigt, när jag fyllde trettio hade jag ingen ångest alls, tyckte mer att det skulle bli skönt att äntligen få bli trettio. Men nu har jag börjat nojja mig för att närma mig 35. Jeeezzz tänker ni, men hey hey, tiden går fort!

Eftersom jag fyller år imon så har jag spenderat lite pengar på mig själv. Beställde nyss från engelska River Island som skickar till Cypern till skillnad från värdelösa Nelly. Hittade även de skorna jag blev så kär i på Nelly. För 300 kronor mindre. Score. Vill uppdatera garderoben i glada färger nu när mörkret kommer. Jag har börjat längta efter att gå ut igen. Mama needs to be an adult sometimes! 

Lite av det jag tittade på, (vissa av dem som jag köpte... ) 

Imon har jag barnvakt på kvällen. Då skall jag ut o ta en drink med Sasha. Skall bli så kul. Kan dock inte bestämma mig om jag skall vara uppklädd eller utklädd till kossa...

(((Over and Out)))

Vårt nya hus!

...jag hoppas det iallafall...!

Idag har jag och Kiara haft fullt upp. Vi mötte min vän Sasha som också är vår agent (hon är alltså den som hittar hus som passar in på våra önskemål och fixar och ordnar med visningar, kontrakt osv osv...) Idag var vi och kollade på tre hus med tre helt olika lägen. Två av dem i närheten där vi bor nu. Båda var helt okej och låg på en rimlig prisnivå. Men det tredje...

Oh lord. Jag blev kär. Det tickade i alla boxar för mig. Förrutom en, eller kanske två... Huset ligger i en by som heter Vrysoulles, ungefär 15 minuter bilväg härifrån och 25 minuter från Ayia Napa. Yes I know, det låter inte långt men här på ön är det verkligen långt åt tjottahejti. Och dels låg det en bit över den prisklass vi tänkt oss. Men blir man kär så blir man. Nu måste jag bara ta dit Kevin så att han också blir kär.  

Anyways. låt mig visa er.

Tomten är inhängnad och så här ser det ut från utsidan:

Huset och del av tomt

Entren med trappa till en till ingång på övervåningen

Stort rymligt kök med helt nya vitvaror, stor kyl och INGEN tvättmaskin i köket!  

Del av sovrummet på nedervåningen.

Det finns tre sovrum till på övervåningen. Alla sovrum har stora, fantastiska garderober och egen toalett och dusch! Master bedroom har badkar!

Vardagsrummet är stort och luftigt med en fungerande öppen spis och utgång till uteplatsen.

Bilder på tomten:

 Det tillhör även jättefina utemöbler i form av solstolar, soffor, fotöljer, bord etc. Det finns en liten inhängnad hundgård och två stora förråd på baksidan. Tvättstuga finns i huset med, något jag saknat, jag fullkomligt hatar att ha tvättmaskinen i köket! I priset ingår rengöring av poolen en gång i veckan och en trädgårdsmästare kommer och klipper och håller växterna fina en gång i månaden!

Åh. Detta huset alltså. Jag vet precis vilka färger jag skulle måla var och hur jag skulle inreda det. Det finns ju även goooott om plats för brorsan och Doris när de kommer ner igen. Åh, måtte jag lyckas övertala Kevin om att detta är vårat hus!

(((Over and Out)))

Första träningsmatchen

Efter två års frånvaro och enbart tre träningar gjorda var det så dags för min första träningsmatch i nya laget. FC Famagusta. Förutsättningarna för att jag skulle göra en lyckad debut var väl sådär. De blev mindre ju närmre matchstarten vi kom. Att vara målvakt är en helt annan sport än att spela ute. Mycket för en målvakt hänger enbart på psyket. Har man ett starkt psyke har man förutsättningar till att bli en duktig målvakt. 

Jag har alltid haft ett starkt psyke. Men. På grund utav alla personliga omständigheter så är det jävligt svagt just nu. Dock glömmer jag alltid allt annat som försigår i mitt liv så fort jag kliver på planen. Därför är fotboll så magiskt för mig. På planen finns inga bekymmer. Det är bara fotboll som regerar i min hjärna. 

Tillbaka till psyket. Jag är alltid nervös innan match. Men det försvinner alltid när jag värmer upp. Jag har alltid kört samma rutin innan match. Exakt samma övningar där jag får nöta in och bygga upp mitt självförtroende. Där alla nerver bara försvinner och jag vet att jag är bäst. 

Idag blev det inget med det. Uppvärmningen var usel. Därav blev även mitt psyke uselt. Jag kom aldrig in i matchen som jag hade velat, fick aldrig igång snacket och gjorde aldrig några kalasräddningar som jag brukar. Okej, jag tror inte att någon hade förväntat sig det heller, men bollarna som rullade in bakom mig är sådana som vanligtvis hade varit lätta som fasen för mig. 

Jag hatar att vara dålig. Jag avskydde matchen idag. Varje sekund. Jag gjorde ju inga misstag direkt men jag gjorde ju inte heller något direkt bra. Sjukt tråkigt att börja så här. Men å andra sidan är det ju det här träningsmatcherna är till för. Att komma in i spelet och få igång allt... Jag är ändå realist och förstår att det kommer ta tid att komma tillbaka. Jag hoppas bara att alla andra förstår det också. För jag vet att jag KAN bli lika bra som jag var, och att jag KOMMER att bli det. 

 Ny kategori: FC Famagusta

(((Over and Out)))

När tuffheten får stå åt sidan

Idag har jag varit på Cypern i en vecka. Jag har ockuperat tankarna med fotboll, att pussla ihop dagen så den fungerar för oss alla, att leta hus, att planera inför framtiden. Varje dag har jag haft måsten. Idag vaknade jag upp till en dag utan någonting på schemat. När Kiara somnade på förmiddagen så brast det för mig. Jag vet inte vad det var som utlöste det men tårarna började rinna. För första gången sedans vi fick det jobbiga beskedet att pappa hade cancer så grät jag på riktigt. 

Jag har inte velat gråta inför Kiara. Jag vill inte att hon skall se mamma ledsen, för hon blir helt stilla och tyst. Hon förstår att något är fel då. Så när hon väl somnade och de första tårarna kom kunde jag inte hejda mig. Jag grät högljutt, tårarna ville inte sluta. Jag tror jag grät i över en och en halv timma. Jag var helt slut när Kiara vaknade igen. När hon somnade senare på dagen för sin andra tupplur somnade jag med. 

Det känns ändå bra. Att få sörja. Jag tillåter mig nog inte det riktigt. Skall vara tuff. Men för vem? Resten av dagen har tårarna börjat trilla helt plötsligt, stilla men där. Jag låter dem. Jag måste få gråta. För jag har förlorat min älskade pappa. Och åh, jag saknar honom så mycket att det gör ont. Det gör verkligen ont och jag vet inte om jag någonsin kommer att läkas i hjärtat igen....

(((Over and Out)))