A.E.K - Salamina

Gårdagen, den viktigaste matchen på året. Vi tar emot Salamina hemma. (Salamina är förövrigt laget som har kristianstad spelare). Alla sa till mig innan matchen; "This is why you are here". Coach sa det. Pampos poängterade det flera gånger. Mr. Andreas tittade på mig och sa samma sak. Lukas från styrelsen sa till mig att de aldrig haft någon bättre målvakt i damligan. De förväntar sig under. Mer eller mindre. 100 Euro skulle Lukas ge mig från egen ficka om jag höll nollan. Han var säker på att jag skulle göra just det.

"This is why I´m here". Jag visste ju det.

Matchen slutade 1-2 till Salamina. Det var helt overkligt. De fick en straff i första, jag går åt vänster. Varför? Jag går alltid åt höger!! Där placerade hon den. Den där skottska kristianstads spelaren som drar till ligan i USA i Januari. I slutsekunden på första halvlek kvitterar Cleo. 1-1.

Andra halvlek är våran. Vi äger den. Men gör inga mål. I slutminuterna får Salamina in sitt andra mål på ett skott från höger om mig. Hon kommer fri, placerar in den med ett halvtaskigt skott vid bortre stolpen, jag är på den men det hjälps inte.

Domaren blåser i visslan, Salamina spelarna skriker ut sin glädje och jag går med nersänkt huvud rätt in i omklädningsrummet. Där sitter vi alal svenskar som slagna hjältar. "This is why you are here" ringer i mina öron. Jag kände att jag svikit laget, svikit coach. Inte minst Pampos och mr.Andreas som trodde så på mig.

Men nu, när jag fått smälta förlusten, så känner jag att jag inte kunde gjort något annorlunda. Jag gav allt jag hade. Jag hade full fokus i 90 minuter och spelade så bra jag kunde. Visst, jag ahde kunnat slänga mig åt höger... men så kan man inte tänka... jag gav allt o det räckte inte till.

Efter en stunds deppande i omklädningsrummet började Eleine dra igång hejjaramsor, alla skrek ut AEK sånger, hoppade och klappade och gjorde så mycket väsen som möjligt, jag kunde inte låta bli att skratta och dras med. Vilket underbart lag vi är.

Som Fotini skrev på tavlan och som alla sa efteråt;

WE LOST ONE FIGHT, NOT THE WAR!!!

(((Over and Out)))