Hatkärlek

Ikväll så avaktiverade jag mitt Facebook konto. Fick genast oroliga meddelanden men undran om något hade hänt. Nej. Inget har hänt, jag har däremot insett att jag bara har två månader kvar av min masters utbildning och att dagarna är allt för korta för "att bara gå in på fejjan och kolla en snabbis men fastna i två timmar för att man bläddrar igenom massa nonsens".

Det sorgliga är att folk reagerar som dom gör. Det som är ännu mer sorgligt är att jag nästan har ångest över att jag avaktiverat min sida. Det ironiska är att jag när som helst kan logga in, precis som vanligt, och min sida kommer ligga där och vänta på mig som om ingenting har hänt. Ha! Vad är det då för mening igentligen? Det är nästan som ett test. Hur länge pallar jag att vara utan Facebook? Hur länge hade du pallat? 

Jag har en vana att gå in på fejjan när jag måste göra något tråkigt, helst när jag pluggar och något blir lite kämpigt, så istället för att ta tag i det så går jag in o kollar på vad andra har för sig. Visst är det lite sjukt ändå? Det här begäret att man hela tiden måste ha koll? Det finns ju även dem som uppdaterar stup i kvarten, "nu gick jag upp", "nu har jag gjort iordning  min frukost", "nu har jag ätit min frukost", "nu har jag diskat upp efter frukosten".... ja, ni förstår. Sådana uppdateringar gör mig galen, så sitter jag där och stör mig på någon som är kanske på andra sidan jorden när jag istället borde göra något annat.

Alltså åh. Jag hatar Facebook. Men. Åh. Jag älskar Facebook. Det är ju så kul ändå!

Förövrigt borde jag plugga nu, skönt att jag inte har facebook och slösar tid där...

(((Over and Out)))