Första dagen på kontoret!

Vilken underbar dag! Idag gick jag upp halv sex och tog en långromenad med Nicos. När vi kom hem hoppade jag in i duschen och sedan till något riktigt roligt, att klä mig! Ha! Det låter sjukt men under sommaren när jag jobbade hade jag arbetskläder. Och nu när jag gått hemma har jag liksom haft på mig mjukiskläder konstant i princip. Men inte idag. Idag fick jag "klä upp mig" och sminka mig för idag var Första Dagen på Nya Jobbet!

Jag var alltså på ett möte igår med en kille som äger en design byrå. Vi har haft kontakt jättelänge och jag har hela tiden pushat på att få jobb hos honom. Eftersom ekonomin är som den är i detta landet har han inte vågat anställa någon. Men jag har hört av mig med jämna mellanrum och det gav tillslut resultat. Jag är så stolt över mig själv som alltid jagar det jag vill ha. Jag ger inte upp i det stora hela även om jag ibland känner att allt är, ja - piss helt enkelt. Så nu jobbar jag äntligen med det jag är utbildad till! 

När jag kom till jobbet visade min chef mig mitt kontor. Hans ligger på bottenvåningen med vy över reception och entre. Rätt framför entren går det en trappa upp till mitt alldeles egna, stooora kontor! 

Till vänster om fönstrerna kommer man in på mitt kontor

Här är mitt skrivbord. Älskar att jag har en ram med ett fotografi på någon annans unge.

Här kan folk sitta och titta på mig när jag jobbar. Om någon nu skulle få för sig en sådan knäpp sak.

 Mest av allt älskar jag nog att jag har en stor spermie på väggen över min datorskärm. Känns väldans symboliskt... 

Min chef, Savvas, hjälpte mig att bli uppkopplad på företagets nät så jag hade tillgång till alla filer. Sedan var det bara att sätta igång och jobba. Så kul! Jag visste vad jag skulle göra för det hade vi diskuterat dagen innan. Savvas åkte iväg på något möte och jag gjorde något vågat, jag gick ifrån det jag "skulle göra" och drog till med en egen design, då jag hade några ideer som jag tyckte var bra. Jag visade dem för Savvas när han kom tillbaka och han blev glatt överraskad och gillade det jag gjort och tyckte vi skulle visa det för klienten! Det gjorde mig himla glad. 

När han skulle gå ner till sitt kontor stannade han mitt i trappan, vände sig om och sa; "Jag tror att du och jag kommer åstadkomma otroliga saker tillsammans". Jag skrattade och sa att "ja det hoppas jag på"! 

Hur bra första dag? Jag är helnöjd och längtar redan tills på måndag!

(((Over and Out)))

Playdate

Igår var vi på playdate med Pennie och hennes söner Kyri och Leonidas. Pennie hade hittat en grym park som tillhör ett hotell, men då alla hotell är stängda nu kunde vi härja runt fritt. 

Vi hade med oss picknick och jag och P satt och tjötade medans barnen sprang runt och lekte. Vilken härlig eftermiddag!

Kiara somnade i bilen  på vägen hem vid halv fem och när jag försökte väcka henne vid sex-tiden för middag totalvägrade hon att vakna. När klockan var åtta bytte jag hennes smutsiga kläder till pyjamas och satte henne på toa för att kissa. Hon satt bara och kramade mig men gjorde vad hon skulle sedan sov hon vidare tills klockan sex imorse!!! 

Snacka om att hon måste varit trött! 

Kyri och Kiara

Yesterday we had a playdate with Pennie and her sons Kyri and Leonidas. Pennie had found an awesome park that belongs to a hotel, but since all the hotels are closed now we could run around freely.
We brought a picnic and me and P sat and talked while the children ran around and played. What a lovely afternoon!

Kiara fell asleep in the car on the way home at half past four, and when I tried to wake her up at six o'clock for dinner, she refused to wake up. Around eight, I changed her dirty clothes into pajamas and put her on the loo for a wee. She just sat and hugged me but did what she was supposed to, then she fell asleep again and slept until six o'clock this morning !!!


Talk about a tired child!

(((Over and Out)))

With a bit of help from my blog

Jag har inte jobbat på en hel månad. Inte för att jag inte vill utan för att det helt enkelt inte finns några jobb just nu. Den här delen av Cypern är så säsongsbaserad och nu ser vår by ut som en enda stor, övergiven spökstad.

Jag fungerar inte riktigt när jag inte har dagliga rutiner. Ogillar starkt att gå hemma. Jag får mindre gjort när jag går hemma en hel dag än vad jag får när schemat är späckat. Jag blir lite som en zombie.

Så, nu skall jag göra ett försök att ta tag i mitt liv igen. Min plan är att bloggen skall hjälpa mig med det. Det är inte kul att blogga om man inte har något att skriva om. Så nu får jag se till att hitta på saker så att den här sidan får nytt liv. Jag saknar ju faktiskt att få skriva av mig.

Första försöken till att rycka upp mig har redan startat;

Imorgon har jag ett möte angående ett jobb. Jag hoppas det kan bli något utav det, vi har haft kontakt i flera månader nu och jag hoppas det kan resultera i ett sammarbete på ett eller annat sätt.

Men idag blir det lek! Jag och Kiara har en playdate med en annan dagismamma och hennes söner. Vi skall åka ut till en lekplats en bit bort direkt efter dagis. Skall bli kul! Skönt att göra något annat. Himlen är härligt blå, solen skiner men det är lite svalt i skuggan, just nu har vi ca 21 grader i skuggan. Kan ju nämna att jag fryser.... (jag kommer ju svimma av köld när jag kommer hem till sverige om en månad...)




I have not worked for a month. Not cause I don't want to, but because there simply are no jobs right now. This part of Cyprus is a place for summer season only and now our village is like one big, deserted ghost town.

I do not work properly when I do not have daily routines. I strongly dislike to not work. I get less done when I'm just at home for a whole day than I get when the schedule is packed. I become a bit like a zombie.

So, now I shall make an attempt to take hold of my life again. My plan is that the blog will help me with that. It's not fun to blog unless you have something to write about. So now I need to come up with things to do so that this page gets a new life. I actually miss the writing part of my life.

The first attempts to "come to life" has already started;

Tomorrow I have a meeting about a job. I hope it can become something out of it, we have been in contact for several months now and I hope it can result in a collaboration in one way or another.


But today it will play! Me and Kiara have a playdate with another nurserymom and her sons. We are going to a  playground a short distance away immediately after nursery. Should be fun! Nice to do something different. The sky is beautiful blue, the sun is shining but it is a bit cool in the shade, right now we have about 21 degrees in the shade. Can also mention that I'm cold .... (I will surely pass out from the cold when I get home to Sweden in a month ...)

(((Over and Out)))

Nytt liv

Bloggen genomgår en liten MakeOver. 

Ett måste. Livet är helt annorlunda nu. Jag är helt annorlunda nu. Då är det enbart naturligt att bloggen också får förändras. Med trötta ögon har jag lekt med headern. Klockan går så snabbt dock, jag är ännu inte nöjd men det är en dag imorgon också så sömn är ett måste. 

(((Over and Out)))

Precis som sin mamma

I Söndags tog jag med mig Kiara och Nicos i bilen och körde till ett ställe där jag visste att vi kunde springa runt fritt alla tre. En lång grusväg mellan massa fält, inga bilar, inga turister - bara natur och vi. Det var helt underbart. Kiara fick se massa tuppar, hönor och kycklingar och utbrast glatt "Chicken, chicken!!!". Hon har pratar om den promenaden hela tiden. "Walkies?" frågar hon och tittar på mig med sina stora blå. 

Så idag efter middagen satte jag henne i vagnen för en eftermiddagspromenad med Nicos. Hon satt i den i ca fem minuter, tills vi kom till en grusväg i närheten av vårt hus. Då ville hon gå och jag lät henne. Vi gick hela vägen till Protaras, vilket är en rätt bra bit för så små ben, och hela vägen tillbaka. På hemvägen gick vi på den breda trottoaren intill stora vägen och hon var så duktig. "Mamma, hand" sa hon och räckte upp sin lilla hand för mig att hålla. Så gick vi så hela vägen hem. Promenaden tog en timma och fyrtio minuter. Det var väl inte riktigt meningen men hon älskar verkligen att gå, precis som sin mamma. 

I söndags - Kiara och Nicos

När vi kom hem var det bara att bada henne och så la jag henne i sin säng med sin välling och gick ner och satte mig i soffan. Inte ett ljud hördes från övervåningen. När jag gick upp och kollade till henne sov hon och vällingflaskan stod tom brevid sängen. Jag blir så varm inombords. Hon är en sådan himla duktig liten tjej. Hon är så "lätt". Hur blev hon sådan? Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna en sådan liten glad och fin dotter som hon. Men mitt liv är så fyllt av kärlek nu när hon finns att jag inte kan sluta att le just nu. Min lilla tjej. Mamma älskar dig så. 

(((Over and Out)))

Alla blåtiror är inte resultat av män som slår

Jag vill med detta inlägg upplysa samhället om några saker. Alla män slår inte. Det är inte år 1920 och kvinnor står inte bara vid spisen. Kvinnor jobbar. Jisses , kvinnor är till och med chefer eller har andra "manliga" jobb. Det finns till och med kvinnor som lever på sin sport. Jag veeet. En chock! En sådan sport kan tex vara fotboll.

Jag vet. Ni håller på att ramla av stolen. Men håll i er, för det kommer mera. 

Det finns de kvinnor som helt orädda kastar sig in med huvudet före i en nickduell under en träningsmatch enbart för att nå bollen först. Att motståndaren sedan nickade in i kvinnans ögonbryn gör liksom inte så mycket eftersom man hoppade högst och var den som vann bollen. 

Att man sedan blir liggandes på marken en stund medans lagkamraterna (de andra kvinnorna som spelar fotboll, ja, chock igen, det finns många!) tar hand om en gör inte heller det så mycket för man vet att man  är BadAss och det vet alla andra också. 

Med alla andra menar jag de som spelade matchen eller såg på matchen. För resten tar helt enkelt för givet att kvinnans pojkvän/man har slagit henne. De ger medlidsamma blickar till kvinnan och anklagande blickar till pojkvännen. 

Kvinnan, i detta fallet JAG, känner för att lite spontant kasta upp en boll i luften framför var och en av de här small minded människorna, hoppa upp - missa bollen och träffa dem i ögonbrynet. Men. Jag går inte runt med en boll under armen 24/7 längre så det kan jag tyvärr inte göra.

(((Over and Out)))

Middag med utsikt

Deppandet igår fick sluta då jag hade en middag med vänner som väntade. Marre och Jonnie, jag och Kiara satte oss på Kalami som ligger så fint med utsikt över havet. Jag åt laxpasta, en av mina absoluta favoriträtter. Kiara åt majonäs. Typ. Beställde Chicken Nuggets till henne men det var inte mycket av den som hamnade i magen. Tänkte fingermat skulle vara roligare för henne men nästa gång vi är ute och äter så blir det spagetti och köttfärssås. Ungen älskar det. =) 

Maria och Jonnie

 Kiara

 Jag blir såååå bra på bild...eeh

 Utsikten

 Himlen över vår lilla by visade sig från sin bästa sida

När jag vaknade idag var jag full av energi. Jag är verkligen en människa som mår bäst när jag får umgås med vänner. Men, jag har varit väldigt dålig på det sedans Kiara kom till världen. Det är inte hennes fel, det är mitt fel. Känns jobbigt och komplicerat då ingen av mina vänner här nere har barn. Och som jag nämnt tidigare . de träffas alltid så sent på kvällarna, då både jag och Kiara sover. Haha. Jag har blitt gammal... 

Anyways, tillbaka till idag. Full av energi åkte jag till jobbet och tjänade grymma pengar. Man gör inte det här nere, tjänar bra med pengar alltså. Men mitt jobb, som jag startade för två veckor sedan, det betalar mer än bra. Minst tre gånger så mycket som ett "vanligt" jobb här nere. Vad jag jobbar med kan vi ta i ett senare inlägg. Men det jag ville komma till, det var att jag inte är deppig idag. Lite vänner dos igår och jobb idag så mår jag bra. Jag har varit hemma i fem dagar då Kiara varit sjuk och jag får verkligen panik på att bara gå hemma. Jag måste jobba för att må bra. Känna att jag gör någonting vettigt. Något produktivt. I belong. Eller något. Tror alla människor behöver känna sig behövda på ett eller annat sätt för att må bra. Eller?! 

Nu är det dags att sova. Tidig start imon med. Kiara skall vaccineras...

(((Over and Out)))

Morgondagen blir bättre

Att jag inte skrivit på länge beror på olika faktorer. Men här är jag. Igen, 

Livet är lustigt. Ena dagen mår jag hur bra som helst. Andra dagar gråter jag en himla massa och mår allmänt piss. Jag fattar inte hur mitt humör kan svänga så. Vissa dagar känner jag att jag är oövervinnlig och min framtid är ljus. Men dagar som idag känner jag bara en hopplöshet så stor och så betyngande att jag knappt orkar med dagen. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram. Usch. När jag skriver det så inser jag hur deppigt det låter. 

Livet är såklart inte bara piss. Jag har min underbara dotter. Hon förgyller varje sekund i mitt liv. Tack vare henne orkar jag ändå titta fram under täcket. Tack vare henne ler och skrattar jag. Tack vare henne orkar jag med dagarna. 

Jag har en sådan enorm längtan efter Sverige. Jag känner att jag verkligen inte vill bo kvar här på Cypern längre. Jag får hemlängtan allt oftare, och den är allt starkare. Visst, jag bor i ett otroligt fint hus, har en swimmingpool på tomten och himlen är alltid blå och solen lyser. Men. Jag är helt ensam. Jag har ingen att dela detta med. Kevin jobbar jämnt på sommaren. Det är sjukt jobbigt att aldrig äta middag ihop, aldrig kunna gå ut o ta en drink tillsammans. Aldrig somna brevid varandra. Aldrig bara umgås. Jag är helt jävla själv. 

Inte konstigt jag vill hem till Svea. 

I Sverige har jag min familj. Min släkt. Mina vänner. 

I Sverige slipper jag vara ensam. 

Ensamheten gör så ont och äter upp mig inifrån. 

Att få skriva detta gör att hjärtat känns lite lättare. Jag har även gjort en lista. En lista på vad som är viktigt för mig och vad som gör mig lycklig. Brevid den en annan lista, på vad jag måste ändra på för att vara lycklig. Imorgon är en ny dag. Då tar jag tag i det. Idag tillåter jag mig själv att vara deppig och tråkig. Iallafall fram tills Kiara vaknar igen. Då skall jag le och vara glad - för min dotter förtjänar en glad mamma.

(((Over and Out)))

Underbar Dag

Så, idag fick jag en jätterespons från andra mammor angående mitt tidigare inlägg idag. Det är fullständigt normalt att vara så trött som jag är. På något knepigt sätt gav det mig energi. Att veta att det inte är något fel på mig. Att man helt enkelt blir väldigt trött av att ta hand om ett barn (eller flera). Det är liksom ingen som berättar för en hur trött man faktiskt blir av att vara förälder. Haha. Hur trött man än blir så är det ju verkligen det mest fantastiska som finns. 

Kevin åkte till jobbet strax innan Kiara vaknade så jag och lilltjejen har haft dagen för oss själva. Vi käkade lunch när hon vaknat o sedan tog vi ut Nicos på en timmas promenad. Sträckan vi gick tar mig vanligtvis en kvart men Kiara ville ju såklart gå själv. Blev många stopp. Min fasa är att hon blir som mig, när jag var liten älskade jag alla äckliga småkryp... slemmiga sniglar, spindlar, larver... allt skulle jag plocka upp och visa mamma eller vem som nu var med mig. Under vår promenad idag så roade sig Kiara med att plocka sniglar. Och krossa dem i händerna. Det var mysigt. Sådan mor sådan dotter?

Jag hade shorts premiär idag. Jag tänker så här. "Mina ben kommer aldrig bli bruna om de aldrig får se solen". Så jag lät världen bländas. Skönt var det! Efter våran promenad hängde vi på lekplatsen i en timma. Jag bakade muffins igår se dem mumsade vi i oss på rutschkanan. Kiara gav Nicos en också. Han slurpade i sig hela! 

När vi kom hem busade vi en massa, sedan lagade vi köttfärsås och spagetti - Kiaras favoriträtt. Efter det blev det bad och mys i soffan med välling och Kiaras favoritbok "Rally och Lyra" som hon vill att jag skall läsa för henne varje kväll. Hon somnade mitt i boken men jag läste klart ändå för den är så mysig. Vilken underbar dag det har varit. Jag känner mig så lyckligt lottad som har en sådan fin familj, en sådan underbar liten tjej. 

(((Over and Out)))

Fråga till er med småbarn

Det var väldigt länge sedan jag jobbade. Om man inte räknar med fotbollen. Alltså, ett jobb där jag måste vara på en viss plats vid en viss tid i en viss längd. Sommaren innan jag blev gravid om jag inte minns fel. Med andra ord, har jag inte haft ett vanligt jobb sedans sommaren 2012. Helt sjukt igentligen. Men nu är det så dags.

Imorgon börjar jag jobba. Skall hjälpa till på puben mellan 10.00 - 15.00 varje dag. Det innebär att våran lilla sessa kommer få gå längre på dagis. Jag hämtar henne vanligtvis halv två på dagarna. Nu blir det två timmar längre vilket jag inte tror är något problem. Hon brukar inte vilja lämna dagis när jag hämtar henne. Något jag tyckte var jätte jobbigt och pinsamt i början men jag har märkt att de flesta andra barnen ochså gråter och försöker slingra sig ur sina föräldrars armar på väg mot bilarna. Haha! Jag tar det som ett gott tecken, Kiaras dagis är helt enkelt roligt!

Anyways, imorgon då... jag är lite nervös för hur det kommer att gå. Jobba "hela" dagen, hämta Kiara, fixa middag, gå ut med hunden, åka och träna... alltså... hur får folk ihop det? En annan sak också, jag är konstant trött. Så himla trött att jag tror att jag skulle kunna sova två dygn i sträck om jag tilläts. Är det normalt? Är alla småbarnsföräldrar så här trötta? Jag har fått utskrivet Vitamin B6 och en annan tablett som skall göra mig piggare men jag tror inte de hjälper. Jag vill så gärna ha ett syskon till Kiara MEN, 1. Jag vill inte vara gravid igen och må illa i nio månader. 2. Jag skulle självklart bli ännu mera trött med en liten bebis att ta hand om och jag tror inte att jag skulle klara att leva på då. För denna tröttheten är verkligen jobbig. Är det normalt? Ni som har/ har haft småbarn? Är man konstant trött? Kommer man vara det resten av livet?

Kiara har varit sjuk i ett par dagar men verkade må bättre igen igår. Idag har hon svirat runt här hemma som den lilla rallybil hon vanligtvis är men så blev hon trött och somnade. Det var tre timmar sedan och hon sover ännu. Jag låter henne. Hon behöver det väl. Det har gett mig chansen att vila. Det blev till att ligga ute i trädgården och sola. Måste få färg på mina vita ben!

Nog med svammel. Nu vaknar min sessa hör jag! Ha en fin dag!

(((Over and Out)))

spännande

Vilken spännande dag det blev. Varit iväg och gjort ett foto jobb. Det första betalda. Det gick bra tror jag, skall kolla igenom alla bilder ikväll och skicka iväg de bästa för feedback. Jag hoppas kunden blir nöjd. 

Jag har även fått ett erbjudande idag som jag funderar över. Men det är lite grejer som måste gås igenom och bestämmas innan några beslut kan fattas. För jag är inte helt klar med hur, var och när... Men det låter kul, mer info när allt är utrett och klart. 

Just nu är det viloläge innan jag måste börja städa upp lite o plocka... fattar inte hur det kan bli så himla stökigt snabbt. Ungen är verkligen duktig på att skapa Kaos.  ;) 

(((Over and Out)))

Underbara plats

Fick två punkteringar på Kiaras vagn när jag gick till dagis igår. Tur att jag inte planerat att gå hem med henne också, vi skulle ju åka direkt till Ayia Napa för att fira farmor så vagnen åkte ju in i bilen. Imorse blev det därför att lämna henne med bilen och sedan gå med Nicos. Vi körde till ett nytt ställe igen och gick längs med havet. Underbart. 

Promenad vägen

Hur harmoniskt?

 Min stiliga lilla kille

 Detaljer som dessa får mitt designerhjärta att dunka hårdare

Underbara små undangömda stränder får mig att längta till sommaren.

Fredag idag, blir till att städa huset, åka och handla mat och ikväll blir det träning. Gårdagens träning var underbar. Det var varmt i luften och så duggregnade det. Älskar det. SÅ skönt när man slänger sig på gräset och bara glider fram och tar bollen. Jag har så himla kul på träningarna nu för tiden. Livet leker!

(((Over and Out)))

Förändring ger resultat

Vill man ha en förändring måste man göra saker annorlunda än tidigare. Dom orden ekar i mitt huvud. I tisdags var jag åter hos dietisten. Det hade gått 2 veckor sedans jag sist var där och med det skall jag vara två kilo lättare. Dock var jag sjuk i 1,5 vecka så vikten var helt oförändrad. Inte så konstigt. Men nu fasen. Nu vill jag gå ner tre kilo tills nästa besök om två veckor. Det kan unte vara helt omöjligt. 

Varje morgon tar jag med Nicos i bilen när jag åker och lämnar Kiara på dagis. På vägen tillbaka stannar jag någonstans och så promenerar jag och Nicos en lång sträcka. Men det är rätt tråkigt att gå runt planlöst, blir bara en 45 minuter på det sättet. 

Idag skippade jag bilen helt och satte Kiara i sin Rolls Royce fina vagn och så power walkade vi till dagis, tog 35 minuter. 30 tillbaka hem. Perfa! Hunden ligger utslagen på golvet och jag är redo att starta dagen! 

Förändring kan vara bra!

Idag fyller min fantastiska svärmor år så det blir födelsedags lunch med henne och familjen och ikväll har vi fotbollsträning. Jag har så himla kul på träningarna nu för tiden. Jag tänker så här; jag kan bara vara den jag är och göra mitt bästa. Så länge jag är sann mot mig själv och kämpar så mycket jag bara kan så blir allt bra. Positiv. 

Vi blev förresten lottade i samma grupp som Apollon (6 faldiga serie + cup mästare och innehavare av världsrekordet för flest spelade seriematcher i rad utan att förlora!) i cupen. Jag skall ha min revange och ta mitt lag till final. Oh yeah! 

(((Over and Out)))

Liket vid poolen

Vaknade pigg och glad idag till fint väder igen. Efter att jag lämnat Kiara på dagis tog jag och Nicos oss en timmes promenad längs med havet. Jag verkligen älskar att gå. Jag skulle kunna bli världsmästare i det. Nicos tunga släpade i marken efter ett tag men han fick kämpa på, jag vill get fit again. 

Väl hemma tänkte jag hoppa in i duchen med en gång innan jag insåg att hey, jag behöver inte stressa iväg någonstans. Så jag la mig och sola i en timma i trädgården. Jag blir verkligen vit på vintern. Genomskinlig nästan. Blå. Nu är det dags att jobba upp brännan så att jag vågar gå i shorts. Jag går aldrig i shorts/kjol bland folk förrens jag redan är brun. Löjligt men sant. Så skönt att jag har en trädgård att gömma min likbleka kropp i nu! Haha.  

Annat skoj är att årets Brud Weekend är bokad. Mer om det senare! 

(((Over and Out)))

Nog med deppande - Back to Livsnjutare

Enough med deppandet. Nu återgår jag till den glada tjejen jag faktiskt är. Vi har blå himmel, solsken och ver 22 grader varje dag nu och det underbara med att bo på Cypern är att när detta vädret väl kommer så vet man att det är här för att stanna till November at least. 

I torsdags var Kevin ledig, så vi lämnade Kiara på dagis och gav oss ut för att njuta av dagen bara vi två. Vi parkerade bilen i Paralimni och promenerade ner för hela April Street. (Massa butiker här.) Råkade shoppa lite men hey hey, jag shoppar nästan aldrig numera. Vi satte oss och tog en lunch utomhus på en Taverna, typisk cypriotisk mat. Yum. Klockan tickade iväg och vi fick promenera i rask takt tillbaka till bilen för att åka och hämta lillfisen på dagis. 

Typiskt cypriotisk sallad, man får skära upp sin egen lök!

Jag köpte en pälsjacka (fuskpäls) på rean. Min tredje nu...men jag älskar dom. Var lite kallt i skuggan på restaurangen så tog på mig den medans vi åt vilket resulterade i massa små hårstrån i maten. Men hey hey, looks fab though! 

Vi var träningslediga på torsdagen efter seriematch söndag, träningsmatch mot ett svenskt lag på tisdagen, och träningsmatch mot landslaget på onsdagen så hela dagen gick i familjens tecken. Välbehövt och mysigt. 

På fredagen var det dags för träning, jag bestämde mig för att bara gå dit och försöka ha så kul som möjligt. Fotboll har varit Urk för mig det senaste men det visade sig att det faktiskt blev en riktigt rolig träning och jag kände en lättnad. Fotboll ÄR kul! 

På lördagen fick jag ett mess av en vän i Sverige. Jessica, min granne, det piggade upp mig rejält och jag kände "Yes, nu känns livet lättare". Jag har verkligen de bästa av vänner hemma i Svea. Mer om vad det handlar om får ni veta i Maj.

Eftermiddagen och kvällen spenderade jag med mina gamla vänner från mitt förra lag AEK. Vi satt på ett cafe i Ayia Napa, tjötade, skrattade och bara hade kul. Det var verkligen välbehövt. Jag saknar dem. 

Igår spelade vi seriematch och vann med 10-0. Sjukt tråkig match för mig. Jag var hungrig hela matchen också så det ända jag kunde tänka på var "maaaat"!! 

Idag är det måndag. Jag lämnade Kiara på dagis strax innan åtta och sedan gick jag och Nicos på en powerwalk. Linne och uppvikta träningsbyxor, solen i ögonen och musik på hög volym. HEAVEN! Jag kör på med min diet. Gått ner 3 kilo på 5 veckor vilket jag tycker är jättebra. Men vill gärna gå ner ett kilo i veckan som min dietist pushar mig att göra. Nästa tisdag är det återbesök så jag kör stenhårt denna veckan för att bli av med dom två kilona! 

Nu skall jag iväg och försöka fixa mig ett jobb.... mer om det senare.... 

(((Over and Out)))

Att hitta kraften

Idag måste jag få skriva av mig. 

Livet det senaste året har inte varit lätt. Igår var det 5 månader sedan pappa somnade in. Jag kan inte förstå hur fort tiden har gått och att jag faktiskt fortfarande är här. För sorgen var, och är, så tung att jag trodde att jag skulle gå under ett tag. Jag saknar honom så himla mycket. 

Jag ringde alltid pappa när det var något om fotbollen, bra eller dåligt. Papi lyssnade alltid och visste alltid vad han skulle säga eller hur han skulle peppa mig. Den senaste veckan har varit ett helvete för mig fotbollsmässigt. Jag känner mig så jäkla less på det. Jag hade verkligen behövt prata med dig nu papi! 

Jag vet inte vad jag skall göra. Jag har alltid haft sådana tydliga mål i livet, speciellt de senaste fyra-fem åren. Men nu känner jag bara "bhaaa, va fasen skall jag göra med mitt liv". Vill jag flytta hem till sverige? Jag är trött på alla low-lifes här som indirekt är en del av mitt liv fastän jag inte vill det. Vill bort. Måste komma bort. Bara en månad till i fotbollen och sedan kan jag få tänka. Jag måste orka, men vet inte hur. 

Verkar som om jag inte kommer ihåg hur man fightas. Hur man reser sig när man blir knockad? Men jag har varit knockad i fem månader nu, varje dag när jag kommer hem ifrån träningen är jag ledsen och irriterad. Så skall det inte vara. Jag orkar inte ha det så och jag vill inte ha det så. Man kan välja hur man vill leva sitt liv och jag vill vara glad. För jag är en glad själ men den blir nertryckt och trampad på, men jag kan välja att gå. Söka mig vidare. Jag har ju några erbjudanden. Men, vad vill jag egentligen? Det kanske kan bli bättre där jag redan är? Jag har ingen aning. 

Imorgon har jag möte med fotbollen för att diskutera kontrakt för nästa säsong. Jag kommer lyssna, tänka och framför allt, inte ge något besked med en gång. Inte när jag är i ett sådant här sinnestillstånd. Det kan aldrig bli bra då. Jag behöver tid att tänka och verkligen komma på vad jag vill. Annars blir det bara dåligt för alla inblandade. 

Allt jag önskar är att få vara glad och lycklig i mitt everyday life. 

Jag har kraften att se till att det blir så. Men jag behöver tid.  

(((Over and Out)))

I Did It!

Som ni vet så lämnade jag ju in mitt sista stora projekt (Major Project) för min Masters utbildning redan i Januari. Med en snabb titt på projektet kunde min lärare konstatera att jag skulle bli godkänd. Men det är inte riktigt så lätt. Jag pluggade på Alexander College som är ett av alla campus runt om i världen som är kopplade till University of the West of England (UWE). Så jag får alltså mina betyg därifrån. Därför skickades mitt färdiga projekt (portfolio) med all min research och alla sketchböcker, ja allt, i digital form till England för den sista och gällande bedömningen. De besöker även colleget och går igenom mitt arbete "live" innan jag får reda på resultatet.

Min lärare här sätter givetvis ett betyg, men universitetet kan höja eller sänka det. UWE är ett av de allra bästa universiteten i Storbrittanien, så kraven är skyhöga och jag var givetvis lite orolig. 

Igår fick jag äntligen veta mina resultat. 

Vårat betygsystem är nog lite annorlunda än hemma. I Masters måste man få över 50 för att bli godkänd och för ett Första Klass betyg är det över 70 som gäller. Att få över 60 är extremt svårt i Masters kursen men mitt totala betyg för hela året la sig på 62,2 vilket är fantastiskt. 

Min lärare skrev till mig "Tänk vad du kunnat åstadkomma om ditt liv varit annorlunda under denna perioden" (hon syfter på att min pappa gick bort och att jag helt slutade plugga, jag gjorde faktiskt färdigt mitt arbete på 4 veckor istället för 5 månader).  Hon skrev även;

One of the best moderation comment was... "I am sure this student will be successful in her chosen career"  (jag är säker på att studenten kommer bli framgångsrik i hennes valda karriär)

En otroligt fin kommentar att få från en proffessor på den nivån. 

Min lärare avslutade med att säga att hon tycker att jag gjort ett excellent jobb och att hon är väldigt stolt över mig. Jag måste säga, jag hade aldrig klarat det utan henne. Hon är en fantastisk lärare, och en underbar människa. Hon blev min lärare i år 2 när jag pluggade till min Bachelor. Så två år i BA och sedan fick jag även henne i MA. Hon är inte bara en lärare numera utan en vän som jag håller varmt om hjärtat. Hon hjälpte mig ta mig igenom min masters under den mörkaste perioden av mitt liv. Hon gjorde mer än någon lärare behöver göra. Jag kommer för alltid att vara tacksam för det.

Bilder från min Graduation BA Interior Design, 5:e Juli 2013

Mottager mitt BA Diploma

Mottager "Designer of the Year Award"

Höggravid och överlycklig!

Poserar stolt framför mitt Major Projekt

Hela släkten, cirka 20 pers, kom från Sverige för att hejja på mig under Graduation Ceremony,

Här är jag o magen med min systerson Wictor

Så, I juli blir det till att gå upp på scenen igen och ta emot mitt masters diploma!! Jag räknar med att hela släkten är där igen! ;) 

(((Over and Out)))

Minus 8 Kilo

Just nu sitter jag och äter min frukost. Jag är sämst på att äta frukost, dricker helst bara en kopp kaffe eller två. På tisdag nästa vecka har jag återbesök hos min dietist. Planen är att jag skall gå ner åtta kilo på åtta veckor. Det är inte direkt lite!! På tisdag skall alltså vågen stå på 3 kilo mindre än sist. Det känns inte som om den kommer göra det. Därför blir det hård träning denna veckan. Helgen som precis varit har inte direkt följt kostråden jag blivit tilldelad. 

Igentligen kan jag inte bry mig mindre om vad vågen pekar på. Utan det viktigaste för mig är hur jag känner mig. Jag har inte kommit tillbaka till formen jag var i innan jag blev gravid. Jag tycker det känns tråkigt att vara lite pluffsig. Jag känner att jag inte kan bära de kläder jag vill för de sitter inte längre som de brukade. Självklart går inte världen under för det, och jag har den finaste av ungar istället men, jag mår bättre när jag är några kilo lättare. Och sanningen är att om man mår bra i sin kropp så spelar man bättre fotboll än vad man gör när man känner sig  missnöjd.

So, let the hardest week of training begin!

(((Over and Out)))

Väx upp!

Igår kände jag mig lite deppig och att srkiva av sig hjälper alltid mig. Men. Känner mig lite missförståd nu. Igentligen vill jag ju inte flytta hem. Tror jag. Jag vill få mitt företag att funka här och jag vill vinna serien och cupen med mitt fotbollslag. När mitt företag har blivit "global" och jag jobbar överallt runt hela världen (hehe, man skall alltid tillåta sig att drömma Stort!) då, då kan jag skaffa min stora våning i Linnestaden med en underbar innegård som ungarna kan leka på (ja plural, någon gång i framtiden).

Men tills den dagen är kommen, så är jag ändå lycklig här med min lilla familj på denna lilla ön. Jag uppskattar det jag har, en fantastisk pojkvän som alltid stöttar och pushar, och världens underbaraste lilla tjej som alltid får mig att skratta. 

Efter jag skrivit mitt inlägg igår så började jag och Kiara springa runt i huset och dansa. Hon har sådana söta moves. Lillfis. Efter det drog vi fram fingerfärg och ett stort papper och började kleta som bara den. Vad rolig hon var! Det var mer skoj att måla sitt egna ben än pappret. Hon är grön på benet idag med för det gick inte helt bort i badet. Fick säga till på dagis idag att de inte skulle vara orliga, det är bara färg. Haha. 

Iallafall, det jag ville skriva idag var att "oh my god, min lilla bebis är inte en beis längre!" Såg kortet nedanför och insåg hur stor hon har blivit. Hon är 17 månader och tre dagar idag. Det är helt galet vad snabbt tiden går. Man verkligen ser på det kortet hur hon blivit en liten tjej. Låter säkert konstigt men när man ser henne varje dag så inser man inte hur hon växer. Men det här kortet... åh, mammas lilla tjej växer upp! 

(((Over and Out)))

Flytta hem?

Allt oftare slår mig tanken att det kanske är dags att flytta hem till Sverige. Så här har mina tankegångar inte gått på flera år. Men helt plötsligt är det en återkommande känsla som får mig att känna mig ledsen och som gör att jag saknar. 

Jag saknar mycket med Sverige. Framför allt min familj och mina nära vänner. Jag känner mig låst här numera. Jag och Kevin har bara en person som kan hjälpa oss med Kiara. Det är hans mamma. Hon ställer upp när vi än frågar och hon gör det med glädje. Men. Kevin spelar biljard på kvällarna och jag spelar fotboll. Så vi behöver hennes hjälp för att våran vardag skall fungera. Jag slutar träna kvart i sju och stressar hem, kastar mig i duschen, springer ut med hunden... så att farmor kan få gå hem. För farmor jobbar hela dagarna och jag vet att hon är trött. När jag själv får sätta mig ner och äta lite käk och slappna av en sekund är jag så trött att jag måste gå och lägga mig. Dagarna börjar ju olidligt tidigt när man har barn. Fast för att vara ärlig så har jag vant mig nu och det är inga problem, det är kvällarna som är jobbiga. Eftersom att hon hjälper till så ofta vill jag inte fråga bara för att kunna gå ut och umgås, känns som att jag utnyttjar då.

Jag gör typ ingenting längre. Jag träffar inte vänner. De jobbar på dagarna och brukar gå ut och fika eller ta en drink runt nio. N I O. Då är jag redan redo för sängen! Jag saknar mina riktiga vänner som funnits där i åratal. Jag saknar mitt Göteborg. Möta upp Jessica på Kopparmärra för en öl. Ta en promenad runt hela Haga, Linne, Slottskogen med Betty. Käka middag med Grannen. Gå på bio med Jenny. Ha filmmys med syrran eller grilla och dansa ihop. Skratta med brorsan. Jag saknar mina riktiga vänner så att det gör ont ibland. 

Släktkalas. Dom saknar jag så grymt mycket, 

Jag saknar att ha en familj som alltid ställer upp och finns där. Min familj. Kunna ringa mamma och fråga om hon vill sitta barnvakt en kväll. Kunna ta med Kiara till syrran och stanna över natten. Fika. Vi får inte glömma att fika! 

Fan. Jag vet inte. 

Cypern är ju inte direkt pest ändå.... tog en timmes promenad med Nicos nere vid vattnet nu när Kevin kom hem från jobbet. Försökte rensa tankarna men kom inte fram till någonting alls. Njöt iallafall av havet. Jag skulle aldrig kunna bo långt ifrån havet, göteborgare som man är.

(((Over and Out)))