What matters most...

Igår på träningen fick jag ett utbrott. Jag var så arg. Det har aldrig hänt här nere innan. Visst har man dagar då man blivit sur, men så som jag uppförde mig igår - det har aldrig hänt innan. Jag sa förlåt till coach och sa att det aldrig skulle upprepas...

(Tror allt bottnade i ett medelande jag fick tidigare på dagen... "du är kanelen i min bulle". Det fick mig att minnas allt som var bra i Sverige. Men jag kommer inte hem... här är mitt hem nu.

Idag skall vi spela matchen som blev inställd förra söndagen. Många av spelarna på bänken skall få chansen då vi spelar mot Amok. Jag tror inte jag kommer stå hela matchen utan Eva kommer få gå in och visa vad hon kan!

Nu skall jag dricka en kopp kaffe, lyssna på Lily Allen och senare ta Nicos på en långpromenad.

(((Over and Out)))