Konstiga känslor

Åkte in till stan idag runt tolv tiden. Köpte mig en latte och Veckorevyn (!) och promenerade runt en stund i solen för att sedan sätta mig med kaffen och läsa vid fontänen på Bältespännaparken. Jag satt där i nästan två timmar och bara njöt. Tittade på människorna och insåg hur underbart Göteborg faktiskt är. Men.

Jag känner ändå att jag redan saknar Cypern enormt mycket. Jag saknar mina lagkamrater, fotbollen, mina vänner utanför fotbollen, staden, palmerna, värmen, solen och inte minst Natta och min älskade lilla vovve.

Det är underbart att vara här ta det inte fel. Men hemma är numera Napa. Cypern är där jag hör hemma helt enkelt, har inte så mycket kvar här i Sverige. (Vänner och familj givetvis... )

Åkte till syrrans jobb där hon skrek "Neeeger" till mig ett antal gånger innan vi åkte o hämtade lilla Wictor på dagis som inte alls kom ihåg mig. Det var jobbigt. Men till slut blev vi vänner igen och han kände sig någorlunda lugn att vara ensam med mig. Stackarn, han är ju bara två år, undrar säkerligen vem sjutton jag är. Moster? Phööö.

Efter några timmar med syrran o barnen hämtade brorsan mig och jag har just avnjutit min första kebabpizza på 8 månader! Smarrigt.

Nu skall jag kila in till linné och ta några drinkar med min älskade Betty och Erika! Skall bli underbart trevligt!

Ha en fin kväll vart i världen ni än befinner er.

Lots of love

(((Over and Out)))