torsdag 24 juni 2010

Jag är för ung...

...för att vara trebarnsmorsa!!!
Jag förstår inte hur min syrra orkar. Hon jobbar heltid och är i princip ensamstående morsa till tre ungar - ja iallafall då hennes man jobbar i Norge. Hon sover max 6 timmar per natt och är fortfarande en glad skit. Hur är det möjligt?

Jag känner mig ungefär så här just nu:
Why?

Jag sov ca 4 timmar inatt. Åkte och lämnade Wictor på dagis klockan nio för att sedan åka till Willys och handla midsommarmat, hem lämna maten och direkt tillbaka för ett besök på systembolaget. So far so good.

Ut med hunden, hämta Wictor på dagis, laga mat till tre ungar. Pust. Nu vill två ungar bada i den upplåsbara poolen, slangen ligger under ett lager av bildäck = bröööta o stånka o brottas med bildäck till ljudet av Wictors cheerleeder-rop följt av att jag inte får fast slangen i kranen. In med poolen igen, ut med slangen, griniga barn som inte får bada. Kastar in lillen i badkaret medans jag försöker steka morgondagens köttbullar. Wictor vill att jag skall sitta vid badkaret, det luktar bränt, jag springer iväg och wictor ropar, ropar och ropar. Wictor kliver ur badrummet och kommer in till köket samtidigt som han lämnar en flod av vatten efter sig. Stånk. Nu vill Wictor kolla film, familjen har trettiotusen olika fjärrkontroller och jag fattar inte hur man sätter på DVDn. Caroline skall hjälpa honom men Wictor låter honom inte. Någonstans här, mitt i stöket att få in alla disk i maskinen samt plocka av bordet samtidigt som jag har koll på köttbullarna och försöker få upp det mesta av floden på golvet fick jag ett psykbryt. Caroline fatta vinken och gick och satte på en film trots Wictors motstånd så att han till slut satte sig lugn och trött i soffan. Jag? Jag sitter bara och tänker att min syster är A FREAKING HERO!

(((Over and Out)))

3 kommentarer:

Anonym sa...

Och mina barn har världens bästa moster som gärna praktiserar på sina syskon barn.... Puss syrran du är bäst och du kommer att bli en toppen mamma den dagen när det är dags....

Carina sa...

Tänk vad jag känner igen allt det där! Du är duktig du också Frida. Och att Helena har det jobbigt är det ingen tvekan om men hon har trots allt vuxit in i det successivt. Du har bara hoppat rakt in. Modigt. Puss på dig ;)

Frida Carina Andersson sa...

Haha, ni e snälla ni!! =)