Jag har räknat ner timmarna till den här dagen. Längtat som en galning. För idag klockan 11 skulle vi få reda på om våran lilla Babbis är en pojke eller flicka. Jag var så himla taggad när vi åkte men när jag väl låg där på undersökningsbordet med kall gele på magen så slog besvikelsen in.
Babbis låg så himla konstigt att det verkligen inte gick o se någonting. Läkaren kunde inte ens ta de mätningarna som behövdes göras. Så hon skickade ut oss för att springa i trappor. Jag fick absolut inte sitta ner. Röra på sig skulle göra tricket. Så jag gick upp o ner och fram och tillbaka i 45 minuter innan vi kallades in igen.
Denna gången kunde läkaren göra alla mätningar och Babbis verkar växa som den skall och allt såg bra ut. Skönt! Men med korsade ben gick det inte att se könet denna gången heller. Såg däremot Babbis små söta händer som den höll upp vi ansiktet. Åh, man smälter ju! Ut och röra på sig igen. Jag skippade trapporna för det är 28 grader idag och jag började bli svettig och trött så traskade fram och tillbaka istället och gjorde lite hopp här och där. Tredje försöket. Nä. Babbis vill verkligen inte visa vad den är. Så vi får helt enkelt testa igen på nästa besök som är den 14 Maj!! Jädrans älskade Onge!!
Så här tjock och go är jag nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar