LIK JAKT

Kvällspromenaden med Nicos tog oanade vändningar. Jag valde att gå till höger istället för det vanliga - vänster. Kommer fram emot bron där jag ser att någon kört av vägen, in igenom ett staket och rätt ner mot lilla ån. Det är för mycket buskar så jag ser bara ena däcket, fälgen glimtade till. Nicos sniffar och vill inte gå därifrån, jag börjar ana oråd.

Vänder hem och säger till mamma och vi tar med oss en ficklampa och åker dit. Medans mamma och Nicos står och trycker längs med vägkanten får jag som är så mörkrädd kliva in i det som varit högt gräs och nu bara är en röra av lera och bildelar. Jag lyser med ficklampan men vågar inte riktigt titta. Upptäcker fotspår som har riktning mot vägen. Jag ser inte mer av bilen.

Vi förmodar att olycksfågeln lyckats ta sig därifrån och eftersom vi inte kan se hela bilen antar vi också att den redan bogserats bort. Det tackar jag för, hade varit riktigt olustigt att hitta ett lik så här på fredags kvällen. Men det satte definitivt lite guldkant på denna annars så platta fredag.

Förövrigt så har jag växlat mellan lägena -Mitt hår är så coolt nu- och -Jag dör, jag kan aldrig mer visa mig, jag ser ut som en svamp slash troll slash liten pojke-. Just nu det senaste. Jag vill bara gråta men orkar inte.

Just nu, jag tvingar Nicos att poosa men han vill bara hoppa ner på golvet och sova. Och jag tittar på? Ja vem vet?! Haha. Helknäpp bild!

(((Over and Out)))