ZicZac hela vägen hem

Wow. Det var ingen dålig medicin dom gav mig hos tandläkaren. Kände mig lugn som en filbunke när dom satte igång. Klarade det rätt bra, fick sjukt mycket bedövning också. När jag skulle gå därifrån varnade dom mig, "ingen bilkörning eller ens cykling idag. Och när du går hem nu så akta dig för bilar och trottoarkanter då du kan vara lite vinglig".

Jovars, lyckades snubbla på första möjliga kant. Tror också att dom såg mig för bara någon minut senare ringde tandläkaren upp, "Du, vi slutar här nu och jag kör dig gärna hem om du vill?". Jag fick garantera henne att det inte var långt att gå och att jag var fullt kapabel till att ta mig hem. Tackade så mycket och vinglade hemåt, rätt ner i säng där jag deckade.

Sov i fyra timmar, vaknade och har spenderat resten av kvällen i soffan. Känner mig fortfarande helt konstigt men är så stolt över mig själv. Inte en enda tår grät jag idag. Och i samband med tandläkare brukar det vara floder av tårar. Bra jobbat Frida! *klapp på axeln*

(((Over and Out)))