Take me Home

Så kändes det tidigare idag. Jag var så ledsen och arg. Jag ville bara hem och träffa en svensk läkare som förstår vad jag säger och som är ... svensk. Ibland är det jättejobbigt att sätta sig in i ett annat lands system. Allt jag hört om hur det är att träffa barnmorskan, kolla könet på barnet, kunna fråga frågor... inget stämmer. Det funkar inte riktigt så här på Cypern. Det är så stressigt, man går in i rummet, de gör vad dom skall, bang bang och så är du ute igen. Det känns inte som om dom tar sig tid för en. Det är en jobbig känsla. Jag skall ha mitt första barn. Jag har tusen frågor, saker jag oroar mig om, saker jag stressar upp mig om. Vem skall jag prata med om inte min egna läkare?

Och nej, vi fick inte reda på könet idag heller. Våran läkare var sjuk och jag fick träffa en annan i ca två sekunder. Han var sjukt otrevlig och det slutade med att jag stormade ut ur rummet.

Vi har en ny tid till Tisdag.

Satt i telefon i cirka en timma tidigare ikväll med min vän Galina. Hon är från ryssland och har en liten dotter som hon födde här. Så vi pratade länge om allt och jag mår bättre nu efter det samtalet. Fortfarande ledsen dock. Men det går nog över.

Galina och alla andra jag pratat med säger ändå att detta sjukhuset är det allra bästa på cypern att föda på så jag får lita på det.

(((Over and Out)))