Kallabalik...

...är bara förnamnet i detta hemmet. Sitter med andra ord hemma hos älskade systeryster och här är det alltid full fart! Kom hit tidigt imorse för att bevittna hur det går till är en mamma skall ge tre ungar frukost samtidigt som hon bakar budapestrulle fastän ugnen är trasig och hon får springa fram och tillbaka till grannen. När frukosten gått ner så var det kläder som skulle på, frisyrer som skulle ordans och den minsta som bajsar och blöjbyte läggs till på schemat.

Inte direkt min vardag. Men kul var det.

Efter Lucas avslutning sprang jag upp till Lövgärdesskolan för Carolines avslutning. Den var, annorlunda minst sagt! Men den var bra, eleverna drev med sig själva, med sina föräldrars ofärmåga att förstå hur det går till i svenska skolor - allt genom olika sketcher. Well done kids!

Caroline får gå upp på scenen och ta emot diplom för att hon varit en sådan duktg kamratstödjare. Gissa om jag var stolt? Gud, min lilla prinsessa har gått ut sjuan redan...

Tårarna började rulla när en rultig tjej går upp för sista numret. Hon sjunger en låt - "Starka tillsammans". Om mobbning. Hon river ner applåder och börjar själv gråta samtidigt som hon sjunger. Hon var fantastiskt duktig och även nu i skrivande stund ryser jag vid tanken. Jag gissar på att hon inte haft det så lätt själv. När låten går mot sitt slut kommer alla de andra kidsen som uppträtt ut på scenen och står med henne, klappar och kramar henne. Det var så bra. Så äkta.

Nu är det dags för tårta. Sedan en massa bus med ungarna och ikväll blir det vin med syrran och Pascale.

(((Over and Out)))