Men nej. Jag hade väl fått min chans. (Och sumpat den).
Men när jag tittar på bilder på älskade Michael eller lyssnar på hans musik och minns hur det var på Ullevi den 16 augusti 1997, då kan jag nästan börja gråta. Det var den mest fantastiska dagen i mitt liv. Bilden här ovan, där han bär ett vitt linne, det var min favoritbild utav alla mina tusentals bilder. Det är det än idag. Åh som jag älskar honom. Minnen.
Jag skall åka och se honom. Det får kosta vad det vill. Jag får åka själv om ingen annan känner att det är värt pengarna. Skit samma. Jag skall se Michael en gång till!!!
(((Over and Out)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar