Startar mitt liv den 29:e Juni?

Dom senaste tio månaderna har det bosatt sig ett lugn inom mig. Panik attacker byttes ut mot skratt attacker. Förvirring om vad jag vill göra i framtiden puttades åt sidan av vetskapen om att jag äntligen hamnat rätt. Två veckor i Sverige och jag är tillbaka där jag var innan mitt liv på Cypern tog fart. Rastlöshet. Panik. Kryp i benen. För många tankar. Negativitet. Jag gillar inte att vara sådan här.

Det allra värsta är nog att jag känner för att plocka fram min kalender (som inte sett dagsljus på tio månader) och fylla den med roliga händelser bara för att klara av vardagen. Det är det sorgligaste jag vet. Folk som hela tiden måste planera och ha något roligt att se fram emot. Jag tänker, "är ditt liv så trist? Varför lever du det som du gör då?". Varje dag borde vara fantastisk och något att se fram emot. Nu tänker du, "Visst! Så är det inte i verkliga livet". Men du har fel! Mitt liv på cypern är så, och det är högst verkligt! Men nu. Nu sitter jag här själv och undrar varför kalendern jag fick på Monki inte börjar förrens 29 Juni, skall jag bara sitta här tills dess då?

(((Over and Out)))