I Fredags var jag på Ullevi och såg ett svenskt landslag göra en strålande andra halvlek och förlängning. Stående ovationer av alla på läktaren. Själv hade jag bästa sällskapet, Natta. Idag har jag varit på Skara Sommarland hela dagen med syster och hennes familj samt Linda & Tony och alla deras ungar! Har varit jättetrevligt verkligen.
Men ändå. Igår kväll grät jag när jag satt och läste om Michael. Allt som skrivs. Vem bryr sig om hans barn verkligen är hans? Vi ger fan i om han hade skulder! Det enda vi, hans fans, tänker på är att han är borta. Och det gör så jävla ont. Tårarna började rinna på väg till Skara. Hans röst. Aldrig mer en ny låt. Aldrig mer en magisk dansuppvisning. Aldrig mer.
Vocal and dance as magical as falling stars on the night sky
Gone to soon - Even the angels are crying
You moonwalked back to heaven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar