Mycket har hänt

Min mamma blir orolig när jag inte skrivit i bloggen. Jag får mejl med tusentals frågor. Hur mår du? Kom inte Eduardo och hälsade på dig i helgen? Varför har du inte skrivit om helgen? Är du ledsen? Hahaha, älskade mamma, jag älskar att du blir sådan, men oroa dig inte. Om jag mår dåligt är du den första som får veta det. (Okej andra, Natta vet alltid allt först...).

Helgen var underbar. Eduardo var här. Jag tycker så himla mycket om honom. Jag får fjärilar i magen och jag kan sitta och bara titta på honom. Han är den vackraste som finns. Visst var jag ledsen igår. Jag är ledsen. För jag kommer inte träffa honom igen förens jag kommer tillbaka i augusti. Min fina Eduardo. Att han sedan åker tillbaka till Argentina den 20 September gör det hela ännu värre.

"Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls."

Så är jag ledsen för min Natta mou ligger på sjukhus. Fick åka in igårkväll och får även stanna i natt. Dom trodde det var blindtarmen. Men det var det inte. Undersökningarna avlöser varandra men förhoppningsvis får hon komma hem imorgon! Saknar daj Natta!

Jag borde nog bli poet istället för fotbollsproffs. Mamma grät när hon läste dikten igår. Min talang är ju uppenbar. När jag skulle berätta för Jessica och Natta sa jag;
"Mamma började grina över min dikt, haha, men hon är ju i puberteten"!!!
Vi skrattade så att vi nästan kollavippade. Ofta en kvinna på 50+ är i puberteten!

Ne, nu skall jag städa upp lite här. Sedan blir det till att kolla film med grannen!

(((Over and Out)))