torsdag 19 mars 2009

I väntan på samtalet

Idag är ingen bra dag. Jag vill bara hem till Sverige. Hem till dig. Få krama om dig och berätta att jag älskar dig. Bara få hålla din hand. Väntan på samtalet är outhärdlig. Det är nästan så att jag önskar att du bara fick somna in nu. För din egen skull. Men helst av allt vill jag ha dig hos oss för alltid.

Jag är på gränsen till tårar hela tiden. Jag borde inte tänka. Det blir bara mörkt.

Jag älskar dig

1 kommentar:

Carina sa...

Älskade lilla gumman, det är jobbigt för oss alla. Men du har rätt, det bästa skulle vara att hon bara fick somna in.
Kram
mamma

Nu är det inte långt kvar till vi ses. Då får vi kramas ordentligt.